Blackarts
Elvira Madigan
Album • 2000
17 Tracks
Elvira Madigan
Album • 2000
This track is instrumental.
En svunnen Dröm - Vidöppna ögon I Grevens bädd - Där Sömn är ett Minne blott Och när Timmen blir sen och Rastlösa Steg från Hall till Hall Sliter Tystnaden isär I Hans Kristna själ... ...Gror Begär Ett Spel för Två men Han är ensam här Åh Gud, ett Spel, för Hans kuvna själ I bitter Ensamhet önskar Greven sig Sällskap för Tidsfördriv Om så med Djävulen själv! ...Och se som Gudasänd, en Främling anländer Mörk och med sitt Ansikte skylt, och Se... Med Redskap i sin Hand För varje kast, för var gång Då tärningarna falled ljudlöst till bords Sitter Främlingen tyst, ej ett ord från Hans Läppar så länge spelet skrider Vidare Greven darrar lätt på Hand när Han fattar tärningarna I Vänster Hand, och än en gång kastar dom till bords Och i Månens kalla sken som Från Ovan tränger ner På dom båda som i Tystnad spelar sitt Spel Ett Slott i Natten mörkt och kallt vid den Kyrkogård där Forna Minnen ligger Djupt i Jord Men ej Djupt nog att jaga Sägnerna Bort från tjänstefolks gemak Och bort från Arvet Greven bär Likt en pil igenom Glömskans Frukt Skär en smak av bitter Hågkomst av Britta Bååt! Han ser på Mannen framför sig På vars haka är det enda som syns Händer klädda i Handskar som för att dölja allt vad Han är Greven vinner Spel efter Spel och när sen Gryning Nalkas Reser sig Främlingen opp och från Hans hand Faller Guld - Tvunnet i Länkar Som pant för Grevens själ Då Djävulen kom till Engsö Igen
Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 26, 2025
Det Svek som tär min Kropp isär De Lidelser i slöjor Lust Beklär En Blick från Ovan skänker mig mitt mod Från andra sidan där jag stod Jag såg hur Djävulen kom fram Och sen tilltalade mig vid namn Ur ögon svarta sipprar Själens glöd Och i min famn ligger Hon död För Hennes liv och Hennes kropp Ger min själ evigt hopp "How throbs the pulse when first we view The eye that rolls in glossy blue Or sparkels black, or mildly throws A beam from under hazel brows! How quick we credit every oath And hear her plight the willing troth! Fondly we hope 'twill last for aye When lo! She changes in a day" (Lord Byron) Jag ser och hör mycket mer när kärleken dör Där Satans horor smeker min kropp Sliter mitt Kött och dricker mitt Blod Det är dit jag vill - Att bära Hans sigill Och i Köttets Makt - Ledas till Slakt! Se en Man som jag när ondskan har fått tag på Varje liten bit av hans själ
Submitted by Warbringer — Apr 26, 2025
This track is instrumental.
This track is instrumental.
Bortom Mörkret glömd och svag Ligger Hon och väntar än Vilar huvudet i ondskans Knä Väntar tålmodigt tills den... ...Dagen då Hennes tid åter igen nalkas Och Hon stark och pånyttfödd släpps fri För att åter Föra Strid Kysser läppar varma än Som sedan länge tystnat in Hennes lust som kött Begär Väntar tålmodigt tills den... ...Dagen då Hennes tid åter igen nalkas Och Hon stark och pånyttfödd släpps fri Hon trånar och vrider sig på sin bädd Som hon Tvunnit av män Nakna för Hennes Begär Mab Svart lockar Hon omsorgsfullt Sedan Tidens begynnelse lagt Dagen då Hon åter igen får Släppa ut sitt böljande Hår Är här Snart
Submitted by johnmansley — Apr 26, 2025
This track is instrumental.
Stenen under min rygg är kall Ikring mig ligger Natten tät Där svarta änglar dansar kring min kropp Trär sen snaran runt min hals Ristar i min hud - Skär isär mitt kött Och kysser sen min mun Jag ligger än - Här i änglarnas knä Är jag död? Eller lever jag? Är allt blott en Nattsvart dröm Men smärtan skär så djupt i min själ Den måste vara sann - Åh Gud dom har mig ihjäl "Och ur deras ögon rinner mitt Blod" Jag är kedjad fast på ett iskallt bord Jag blundar hårt i min dröm Som slöjor som dras över Himmelens valv Från här där jag ligger så Slits dom isär alla En efter En Som om byten dom var för en utsvulten Midvinters Natt Svartnatt Svartnatt, svartkatt, svarta Himmel som ovanfrån håller mig Kedjad fast i famnen på Nattens barn Det finns ingen frälsning - Det finns inget hopp Från Mardrömmens Moder som skändar min kropp Med vidöppna armar omfamnas jag
Submitted by Grave666 — Apr 26, 2025
Natten är slut och morgonen som tycktes ljusare förrut Ligger hopkurad vid min dörr Hon är fager och ung och många gånger har jag tvekat Och velat släppa Henne in
Submitted by Dahmers Fridge — Apr 26, 2025
När skymningen Faller anländer Han För att skörda frukt jag låtit gro i Hans namn En människa vit och blek som elfenben På ett altare skuret ut ur Stenen hård och kall ur Bergets kam Som en sista Gåva till gunst för Hans famn "Låt mig se låt mig känna Din hand i min Med klor som skär djupt i mitt skinn" Vad det rätt väg att ta? Nu när slutet är här Plötsligt tvekar jag - När jag slits isär Mötet är det första i sitt slag Och från och med morgondagen skall jag leva för Hans synd Men när kåpan Han faller till marken Ser jag kvinnan framför mig Jag låtit dräpa så grymt... ...Hon ser på mig och ler Den fauna jag klätt Hennes nakna kropp med Hänger ännu från Hennes hår Och axlar ner på Hennes bara ben Hon ser på mig och öppnar sen Käften sin likt ett rovdjur törstar efter Livets Vin Av alla synder jag begått Var aldrig någon lika grym som den här För sent förstår jag att jag själv nu fallit offer för min Tro Jag trodde mig ha - Jag trodde mig förstå Den svartkonst jag sår
Submitted by Morgoth — Apr 26, 2025
This track is instrumental.
This track is instrumental.
En Mara i svart för vatten och bröd I Blomsterprakt för en Makes död En fager hud och en ihålig kropp I kvinnfolks skal för ondskans Lott Beslöjad och ljuv - Hon skälver och ler Iförd Djävulens skrud - Döljer det ingen får se En förlorad själ på Helgad Mark Med ryggen kall och täckt av bark En Älva, en ängel I ögonen på bonden ser Hon bytet Hon tog så lätt Som bondens fru Hon sen blir sedd Men jakten slutar inte där För varje man som begär Hennes kött Får dela hennes gunst Som brud Hon står vid mannens sida Väntar tålmodigt tills Nattens vida vingar sänkas skall Över gård och Land Och prästens sista ord skola tyna bort Och solens strålar inte längre når Den ljuva Mö som vid sina Make står Så lyftes slöjan Hennes varsamt av Till Hin Håles slav! Med kupor fyllda med Blod Och bordet dukat upp till fest För dom Två Bara Hon och Han inatt...
Submitted by Immortal — Apr 26, 2025
När ensam kvar jag sitter här Mitt enda sällskap är mig själv Och jag låter allt försvinna bort igen Ingen ser och ingen hör Min ensamhet är allt jag har Och aldrig Någonsin skulle jag mista den Inombords Jag hör så nätt hur hjärtat slår
Submitted by MetalElf — Apr 26, 2025
När Nordanvind sveper Riket kring Lämnar Landet tomt och kargt Och Kungens mark ligger naken kvar Utan skörd för Fåfängans Makt En Ek står ensam kvar Ett Herresäte lämnat bart Med sår som själen tär Och ett hjärta svart Han ännu bär Ett dunkelt sken genom lövverk och gren Vid trädets fot ligger Döden allén Och skrapar bark från trädets stam Klär sitt näste med Evig skam Eken står troget kvar Med blicken svart under klar lunar Ty rötter når dit längtan vill Och bara Döden bär Tidens sigill Bland mossens djupa snår Där Eken ännu står Med Döden i sin famn Och med djupa ärr i sin stam
Submitted by Cyberwaste — Apr 26, 2025
Jag skjuter fönsterluckorna dän Och stirrar ut över öppet skär För all den mark jag äger här Ett pris så högt... ...Min egen själ Av fattig börd Men dock ett torparbarn Med blott en önskan Att bli något bättre än sin far Han såg så lätt Vad en liten pojke som jag Så gärna ville ha Och tillräckligt för att sälja min själ Så föddes jag på nytt Jag såg mig om igen Men jag vände aldrig om
Submitted by Immortal — Apr 26, 2025
Jag stirrar djupt ner i Brunnens gap Med blicken tom och fylld av hat En Nattsvart pil genom bröst och själ Men hjärtat slår på Silverfat Ett Nattsvart himlavalv jag ser I mörkrets dunkla djup I korpens fjäderskrud till Gryningens ljus Och nu Längst där nere Jag ser en man Som stirrar tillbaks på mig Men allt blir grumligt Och snart suddas allt ut Står jag, jag ensam kvar? Från Ögat når en Blodröd Tår För min själs alla öppna sår Ner till vattenytan som bryter Natten itu I skärvor allt för en ensam droppe Blod Från mig... "Ytan samlar sina skärvor Och spegeln blir åter hel igen Men svunnen är Han" Jag blundar hårt och gör mitt val Blott ett steg från brunnens djup När dagen gryr är allt förbi...
Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 26, 2025
← Go back to Elvira Madigan