GRAV|RUIN
Plågoandens kväden Tränger genom kött Sändebud av döden För oss ständigt bort Hon gav oss all förtvivlan Döpte oss i sorg Bländade av vemod Förblir vi var och en Sorgens moln döljer solen Smärtans regn dränker hoppet Dödens grepp kväver själen Mörkrets sång tystar livet Ingenting kan blomstra Där ändligheten gror Tusen själar våndas Där grämelsen slår rot Alla ska vi vandra Bortgångens dunkla stig Eterkroppen skändas Lekamen töms på liv Hon gav oss all förtvivlan Döpte oss i sorg Bländade av vemod Förblir vi var och en Sorgens moln döljer solen Smärtans regn dränker hoppеt Dödens grepp kväver själеn Mörkrets sång tystar livet
Submitted by Iron_Wraith — Jun 03, 2026
Medvetandets obehag Förgänglighet, livets lag Andas in svärtat vatten Sjunker evigt in i natten Syret slits från mina lungor Sorgen vandrar i täta klungor Dras ner av osynligheten Förtärs av hopplösheten Drömmen fylls av förtvivlan Längtar efter den sista vilan Eviga drömmar av djup sorg Intets tyngd mot min bröstkorg Syret slits från mina lungor Sorgen vandrar i täta klungor Dras ner av osynligheten Förtärs av hopplösheten Malande oförståelig Formlösheten kväver mig Drar mig för evigt djupare Blek tomhet slukar det Som en gång var hopp Utdrivet ur en sargad kropp Kvävs av sömnen Dör i drömmen Drömmar om förtvivlan Drömmar om den sista vilan Syret slits från mina lungor Sorgen vandrar i täta klungor Dras ner av osynligheten Förtärs av hopplösheten Kvävs av sömnen Dör i drömmen
Submitted by Iron_Wraith — Jun 03, 2026
No lyrics have been submitted for this track yet.
Uppstår ur intet Livets lidande Svävar i formlösheten Existerar i evigheten Räddas av döden Själen förs vidare Gråa dimma bortom allt Utav stoft av tomhetens gestalt Berövad min oexistens Inverterad transendens Sliten ur intets barm Förkastad till en värld så karg Sinnet slits av tidens gång Jorden sjunger dödens sång Benen mals av livets ok Lämnar blott ett lager sot Tyngd av livets tärande härd Genom plågans ändliga färd Kroppen är förtvinad och tärd Anden är ej för denna värld Svarta skuggor omfamnar Hjärtslagen avstannar Drar mitt sista andetag Denna sista jordedag Uppstår ur intet Livets lidande Svävar i formlösheten Existerar i evigheten Räddas av döden Själen förs vidare Gråa dimma bortom allt Utav stoft av tomhetens gestalt Utifrån ser jag min kropp Ser mitt kött blekna bort Bevittnar min egen bortgång Intet slukar, faller bortom De besjunger mitt jordenamn Begravningskörer mässas fram De når mig ej ut i min grift Faller bortom alltet till sist Uppstår ur intet Livets lidande Räddas av döden Själen förs vidare Svävar i formlösheten Existerar i evigheten Gråa dimma bortom allt Utav stoft av tomhetens gestalt
Submitted by Iron_Wraith — Jun 03, 2026