Frost mot eld

Sedan det stora intet och sedan mina bröder och jag Skapade detta hem, det hem som ni håller så kärt Har även krafter funnits som svärtar ner vår själ Varelser som ämnar sätta våra världar i brand Se framför er, allt förgjort Men det är ej för sent En himmel av flammor över mark Så karg och kall En tid av blod, svek och död Låt ert mod ta vid och fylla er med rus Res er nu, mina söner, och kämpa Dagen är ej slut Uti riken två, i dvala I skilda gudasalar Yggdrasil som håller dem samman i gyllene skrud Hör hur galdrar åter ljuder Upp till envig de bjuder Lyss hur Gjallarhornets toner ekar ut Så res er nu, ni tappra söner, mot skyn Sedan det stora intet eld har fötts av Surt den Svartes hat Sol och stjärna skapade jag, den eld som brinner dag för dag Det rike jag förvärvat skall sluka varje själ Muspels söner res er nu, en tid för svärta är här Se framför er, allt förgjort När sot är allt som finns kvar En himmel av flammor över mark Så karg och kall En tid av blod, svek och död Låt ert mod ta vid och fylla er med rus Res er nu, mina söner, och kämpa Dagen är ej slut

Submitted by NecroGod — Apr 26, 2025

Fimbulkylan biter kroppar klädda i stål och skinn Vreden värmer krigarhjärtan, väckt av klingors sång Var man som skådat Skulds väv nimmer i sitt sinn Att trots att döden väntar skall de alla strida än en gång Blickar av hat och agg mellan hövdingarna tu Stormen sjunger om det slag som tar sin början nu Vindarna kallar till gudars makt En urgammal pakt, som deras förfäder bragt Ett hav av oändlighet mellan de två Som har förenats utav ödets hån Nu ljuda Gjallarhornet, skakar dal och berg Ett dån som utav Mjölner hörs när kämpars klingor dricker blod och märg En sägen begynner nu, då slaget nått sitt slut Vingar i fjärran skymtas mot solnedgångens glöd Valfaders utsända skall på slagfält välja ut Bland de krigare som tappert föll mot sin död Vindarna kallar till gudars makt En urgammal pakt, som deras förfäder bragt Ett hav av oändlighet mellan de två Som har förenats utav ödets hån

Submitted by johnmansley — Apr 26, 2025

Tidens tand kallar oss från glädjens sal Härjafader ger mod i barm, styrker oss Enhärjar, rusta er! Fatta mod, res er till kamp Sjung vårt kväde Enhärjar, res er igen, vår tid är ej slut En gång har vi fallit ned, men nu strider vi igen En sista strid, skänk ditt liv till Allfader vis Alla fränder omkring dig redo står Enhärjar, vandra ut! (Sjung vårt kväde) Ingenting kan stå i vår väg Hör vårt stridsrop Enhärjar, res er igen, vår tid är ej slut Vårt öde väntar oss vid Bifrosts ände

Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 26, 2025

Det är dags, låt oss vandra mot Muspelheim (Låtom oss dräpa varje son) Tiden är nu, låt mig höra er (För Asgård och Midgård, för vår värld) Vi har väntat så länge på denna dag (Då gudar och män går ut i kamp) Mot en fiende av sot, eld, styrka och hat Skona ej någon, krossa alla Midgård brinner Och skriken hörs Genom alla världar Elden stiger upp mot skyn Dräpta krigare i dyn Se Muspels flammor sprider sig I allt som en gång var Här i människornas värld Skall vi mötas, skall de dö Eld och is de ger och tar Tusende jättar, en väldig här (De Muspels flamma i hjärtat bär) Deras dånande steg Midgård förtär Himmelen delas, åskan skallar Midgård brinner Och åskan hörs Genom alla världar Elden stiger upp mot skyn Dräpta krigare i dyn Se Muspels flammor sprider sig I allt som en gång var Här i människornas värld Skall vi mötas, skall de dö Eld och is de ger och tar

Submitted by Infernal Flame — Apr 26, 2025

Fimbulvintern är kall och hård Korpsvarta skyar över ett land av hat (Land av sorg) En plåga skänkt av ödets nyck Och broder sätts mot sin broder Blodsband brister i kylan Brustet är bröders band Hate och Skoll stiger upp Och slukar Måne och Sol Outhärdlig frost Ett mörker för evigt Minnet av vårt hopp bleknar bort Vargarnas tid Kval och vemod fyller våra liv Frostens klinga sänder oss ned mot dödens sal (Helheim!) Isvind ylar i kör med vargarna Hrimtursar vandrar från Jotunheim Och marken skakar Stjärnorna faller ned Hate och Skoll stiger upp Och slukar Måne och Sol Outhärdlig frost Ett mörker för evigt Minnet av vårt hopp bleknar bort Vargarnas tid Hate och Skoll stiger upp Och slukar Måne och Sol Outhärdlig frost Ett mörker för evigt Minnet av vårt hopp bleknar bort Vargarnas tid

Submitted by Nargaroth — Apr 26, 2025

Jag vaknar upp, nattens täcke tungt Få ljud hörs under månens sken Uti en dal, likt Audhumblas bädd Inget minne utav färden hit Likt Hels hand griper kylan mitt sinn I mörkrets skrud dväljes mången oting Jag vandrar runt, rädslan stiger fort Men jag finner en uråldrig port Den leder ned till jordens hjärta Jag följer gången, frusen till min märg Men väsen bodde där i mörkret Av blodtörst fött Mördarfolk, utan samvetets kval Inget mer än bara ondska kvar Om du vågar gå in där i mörkrets hem Kommer Drauger bli din död En skepnad reste sig över mig Ett vidunder med mordisk blick Fördömd att leva i jordens famn Ingen nåd i dess ögon fanns Jag sprang för livet, driven av ren skräck Följd av styggelsens steg Mördarfolk, utan samvetets kval Inget mer än bara ondska kvar Om du vågar gå in där i mörkrets hem Kommer Drauger bli din död Övermannad av döda ting De rev och slet, de högg och bet Jag blev där lämnad, blödande och svag Jag kände min livslåga falna Min kropp är sargad, min törst för levandes blod Och Valhall stängs för mig Mördarfolk, utan samvetets kval Inget mer än bara ondska kvar Om du vågar gå in där i mörkrets hem Kommer drauger bli din död Dömd att vaka i evig tid Det har blivit min sista lott Om du vågar dig in där i graven min Kommer Drauger bli din död

Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 26, 2025

Sol, måne och stjärnor dör Lägger Yggdrasil i evig skugga Berg rasar samman, hoppet släcks Träden faller, vågor piskas Hör klangen när bojor brista När allt som varit fjättrat bryter sig loss Orm och ulv nu reser sig Och regnet föll Etter och flammor nu sprider sig Nagelfar seglar ut På vågor från ormen som vrider sig I askan går Loke fram Fenris käftar vidgar sig Mot himmel och mot mark Deras dån skär fåror i världars allt Midgårdsorm Nagelfar Fenrisulv rämnar himmelen Där ur rider Muspels söner fram Gastar och vålnader nu samlar sig Till de som bringar undergång Till Muspels här Etter och flammor nu sprider sig Nagelfar seglar ut På vågor från ormen som vrider sig I askan går Loke fram Nu sluts de samman, de som skall bringa död Orm, ulv, tursar, bringar världar och liv på fall

Submitted by Corpse Defiler — Apr 26, 2025

Med sitt svärd av lågor Är han Jordens baneman Surt, den svarte stiger vid början på Ragnarök På sin tron i Muspelheim Sitter han och väntar På den dag då elden skall släcka alla liv Surt skall slåss i den sista striden Frej skall han dräpa utan nåd Med Muspelsönerna bakom sig När Jordens tid är förbi Surt skall slåss i den sista striden Segrande går han ur slagets eld Då skall slutet firas Och världarna nio sätts i brand Av gudar är han fruktad Han som kan ge död till allt Jätten som är mäktigast av alla varelser Hans hem det står i ständig brand En överjordlig hetta Bara eld kan överleva i hans Muspelheim Surt skall slåss i den sista striden Frej skall han dräpa utan nåd Med Muspelsönerna bakom sig När Jordens tid är förbi Surt skall slåss i den sista striden Segrande går han ur slagets eld Då skall slutet firas Och världarna nio sätts i brand Nu är slutet nära Surt förbereder sig Att med sitt kära svärd Bränna allt till aska Surt skall slåss i den sista striden Frej skall han dräpa utan nåd Med Muspelsönerna bakom sig När Jordens tid är förbi Surt skall slåss i den sista striden Segrande går han ur slagets eld Då skall slutet firas Och världarna nio sätts i brand

Eld som glöder, värmer, bränner Frost som kyler, biter kall Ensamt stå de lugna, tysta Ej vet de vad som komma skall Men när de möts, då startar striden Likt krigare de kämpar grymt De ångar, fräser, spottar, ryker Tills ångan stiger och striden skymt Jorden skälver när Midgård brinner Einhärjar stiger fram Frosten biter ej Muspels söner Som vandrar med tunga steg Ur askan sprungna, i eld blev döpta Svarta flammor som slickar mark Elden bränner ej Odens söner Då galdrar ristar nid Åskan ljuder från nord till syd När flamma slår mot is Sol har slukats, mörker fallit Den stora ulven har släppts loss Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag Där krafter möts och släcker liv Till dödens toner Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld Vintervinden griper tag i alla kämpars hjärtan Gudar skådar från helig mark Alla världar fylls av ändlös fruktan Gudar, skänk oss era krafter Till frost och eld Efter allt som förtäljts och efter allt som gjorts I Muspelsöners spår syns endast aska och sot När världar brunnit, domen gavs av frost och eld I dödens tomma, kalla däld Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag Där krafter möts och släcker liv Till dödens toner Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld Einhärjar vandrat framåt mot tidens sista slag Där krafter möttes, släckte liv Till dödens toner Surts söner brände livet ur Mannheims kalla mark Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld

Submitted by Cyberwaste — Apr 26, 2025