Vanadrottning

För länge sedan Oden kastade Spjutet sitt mot vanernas här En bräcklig fred då krossades Utav Gungners udd, inget blev sedan som förr Strid med magi, strid med stål (Död till asarna, död till vanerna) En fejd född ur aska och ett svek Vanadrottning, med trolldom och håg En kvinna med kraft likt en storm Tre gånger bränd och tre gånger född Uti elden hon fann sin död Kriget härjade vilt Hämnd för den orätt som asar orsakat En osanning om girighet Som gav död till den drottning de höll så kär Strid med magi, strid med stål (Död till asarna, död till vanerna) En fejd född ur aska och ett svek Vanadrottning, med trolldom och håg En kvinna med kraft likt en storm Tre gånger bränd och tre gånger född Uti elden hon fann sin död

Submitted by johnmansley — Apr 26, 2025

Ömma fingrar vakar Över det gyllene trädets frukt Som giver liv till den som Undfått dess sötma När åren gå, må asar bli grå Om ej gåvan når Valhall i tid Skåda i skyn, i örnhamn klädd Fylld av avund över asars skatt Livrädd för årens gång Ty tråden spinnes med fasta mått Skåda i skyn, i örnhamn klädd Med en plan smidd av rädsla och agg Allt liv står för att dö Men Tjatse ger ej upp sin jakt När klor griper Lokes hals Med ett hot om säker död En pakt då skapats där I svek mot frände gudar Så ungdomskällan av jätten då stals I fjärran falnar gudars liv Skåda i skyn, i örnhamn klädd Fylld av avund över asars skatt Livrädd för årens gång Ty tråden spinnes med fasta mått Skåda i skyn, i örnhamn klädd Med en plan smidd av rädsla och agg Allt liv står för att dö Men Tjatse ger ej upp sin jakt En yngling bland åldringar Som tvingas stå sitt kast Mot Jotunheim han sänds För att bringa Idun åter hem En falk på flykt, en örn på jakt Mot Asgård i all hast En listig plan i lågor står När jättens vingar brinna Bränd och död, en dotter sörjer För den fader hon haft Hon blickar upp mot nattens himmel För att se det Oden gav Två stjärnor som tändes i skyn Skåda i skyn, i örnhamn klädd Fylld av avund över asars skatt Livrädd för årens gång Ty tråden spinnes med fasta mått Skåda i skyn, det som finns kvar Ett begär efter ungdom blev hans död Så lär från det han gjort Våra trådar brinner i samma takt

Submitted by NecroLord — Apr 26, 2025

Till Asgård murar kommen i hast Hrungner i ilska rider Oden av nåd där bjuder till bords Tors horn till bredden fylles Hammaren flyger I stridens hetta Nu marken ryker Dånet ekar inatt En fallen jätte Slagen i spillror Vid rikets ände Bortglömd ligger han där Nu endast sten finns kvar I sitt rus han skräna om stordåd Tag till egna Siv och Freja I raseri Tor bjöd till envig Splittror viner i vinden likt hagel När krossat hans vapen Ej motstånd mer gör Ben som brister under hammarens kraft Ett hjärta av sten som slutat slå Hammaren flyger I stridens hetta Nu marken ryker Dånet ekar inatt En fallen jätte Slagen i spillror Vid rikets ände Bortglömd ligger han där Nu endast sten finns kvar Hammaren flyger I stridens hetta Nu marken ryker Dånet ekar inatt En fallen jätte Slagen i spillror Hans lycka vände Uti Grotunagård Nu endast sten finns kvar

Submitted by Corpse Defiler — Apr 26, 2025

Se fagra väsen i månskärans ljus Bland frodigt gräs, svampar och sten En ondskans dans, förklädd i fager vals När du äntrar vår ring, tag i akt vad du gör Se oss dansa i takt, i vårt grönskande land Men om du oss förargar, vet vi släpper ej din hand Kom nu med i vår dans, i vår kvällningssång Men ur den hand som håller i din Där växer nattsvarta klor Ett skogens altare, vårt blot begynner nu När du äntrar vår ring, tag i akt vad du gör Se oss dansa i takt, i vårt grönskande land Men om du oss förargar, vet vi släpper ej din hand Kom nu med i vår dans, i vår kvällningssång I skymningens ljus där rör jag mig än Jag vet ej hur länge jag valsat Med väsen som snärjt mig i dimmornas dans Det fagraste folk min blick fått beskåda När kvällningen nalkas och mörkret sig sänkas Så förändras sakta vår dans Den vals som var fager blir hetsig och vred När vänliga ögon av ondska mörknar Tårarna faller till marken i natten Där mitt mörkröda blod är redan förspillt Mina sargade fötter dansar där än I tretakt mot min nygrävda grav Dansa till älvafolkets toner En urskogsmelodi När du äntrar vår ring, tag i akt vad du gör Se oss dansa i takt, i vårt grönskande land Men om du oss förargar, vet vi släpper ej din hand Kom nu med i vår dans, i vår kvällningssång

Submitted by Celtic Frost — Apr 26, 2025

Slagen, fallen Känner markens hårda genmäle Reser dig än en gång Och slår igen Författar ditt öde Vid gudars sida Dina dåd har ristats med blod i sten Striden kallar dig igen Din kropp är trött, men din vilja stark Liksom järnet i ditt svärd Likt Härjafaders korpar Med blicken klar Ärrad och bränd Dock utan skam Åska nu slår i berg och mark Från Enrides hammare Ett tecken av ära till allt du gjort Stolt som varg på vintrig mark En son av kyla Ärrad och bränd Dock utan skam Ditt sinne ej förgäter Den kraft du fått från asars sal Dina dåd har ristats med blod i sten Striden kallar dig igen Din kropp är trött, men din vilja stark Liksom järnet i ditt svärd Dina dåd har ristats med blod i sten Striden kallar dig igen Se ett ljus i skyn, de välkomnar dig In i dina fäders sal

Submitted by Grave666 — Apr 26, 2025

Rött som guldet vid hans kropp Flyter vår faders blod För det du gjort jag förbannar dig Intet skall du få Ormskepnad skall jag taga För att vakta det som är mitt Girighetens klor griper hårt i mången man Ty förbannelsen finns än kvar Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand Ty guldet, det är människans baneman I härden som brinner likt min broders eld Min hämnd jag formar i järnet jag smider Svärdet som skall dräpa den best som besitter Rikedom och mäktigt håg, en visdom som skall bliva min Jag sköljer min kropp uti ormens blod och jag känner styrka växa sig stor Kraften är min och dess skatt likaså Men jag känner det finns något mer ändå Djupt i dess bröst, fåglarnas röst En visdom som aldrig var menad för män I drömmen är jag mäktig Min klinga hugger Jag vaknar aldrig upp igen Girighetens klor griper hårt i mången man Ty förbannelsen finns än kvar Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand Ty guldet, det är människans baneman

Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025

Med trötta ryggar, med kurs mot nytt land Vi höjer seglet, mot Miklagård Med ett begär i sinnet, att viga våra liv Till kejsargardet, för guld och för ära Män av Härjafader, män av Vite Krist Står nu enade, sida vid sida En främmande hetta bränner vårt bleka skinn I österled vårt öde ristas Vi är krigare från fjärran land Vi är Väringar Vi ger vårt blod och våra liv Vi är väringar Vi gick i land vid en oändlig strand Att korsa än ett hav av brännande sand Torn som glittrar likt Bifrost i fjärran En stad i vitt, byggd från jordens märg Väringar Ge er ej Stå med mig, för kejsaren Vi må ej se en morgondag Mot nytt liv, I gyllene sal Vi är krigare från fjärran land Vi är Väringar Vi ger vårt blod och våra liv Vi är väringar

Submitted by Celtic Frost — Apr 26, 2025

En maning till kamp Av oförrätt bragd Nu freden skall splittras Yxa mot svärd I gryningens glöd Skall holmgången ske Där två äntrar ringen Men blott en får stå kvar Med oden som vårt vittne Och folket i vår by Låt rättvisa skipas Ett tvistemål av blod Ut i morgonens ljus där strider de Hör människor vråla Man mot man Med skarpa vapen, begynner dödens dans Man mot man Med gudagagn, till den som står att segra Man mot man En offergåva, till härjafaders sal Man mot man Se blodet flyta, när segraren står ensam kvar När ropen har tystnat En man står täckt i blod Med rätten på sin sida Begagnas han sin vinst Sargad och sönder Den andre ligger död Hämtad av valkyrior Ett nytt liv tar vid Man mot man Med skarpa vapen, begynner dödens dans Man mot man Med gudagagn, till den som står att segra Man mot man En offergåva, till härjafaders sal Man mot man Se blodet flyta, när segraren står ensam kvar Efter dödens dans

Submitted by SerpentEve — Apr 26, 2025

Vinden river, sliter i vårt segel Vågorna piskar och slungar vårt skepp Som utav egen lust Stormen sjunger, med öronbedövande sång Strömmarna driver oss bort från vårt mål Se djupet öppna sig Mörkt och utan nåd Tagna av Ran till sjöfolkets salar I havets grav finner drunknade män sina liv igen Ut i Ägers salar Havsgudar bjuder dig till bords där under vågorna Höj ditt ölkrus till en skål Mörker, kyla, känner livet falna Blicken den svartnar, mitt öde är här Jag tar mitt sista våta andetag I havets grav finner drunknade män sina liv igen Ut i Ägers salar Havsgudar bjuder dig till bords där under vågorna Höj ditt ölkrus till en skål Men mörkret ljusnar, jag ser en mäktig sal Som dukats upp till fest för oss som lidit havets död I havets grav finner drunknade män sina liv igen Ut i Ägers salar Havsgudar bjuder dig till bords där under vågorna Höj din bägare I havets grav finner drunknade män

Submitted by Immortal — Apr 26, 2025

Ser en man sitta fjättrad bland lågorna (Jag är Ygg och Tund, jag är Fimbultyr) Hav ett horn som en ringa tröst För att släcka din brinnande törst Det min fader har gjort är ej rätt Då du lugnat hundars bett Åtta nätter i eld jag dig sett Säg mig vem du är! Vem äro du, som nalkats mig? Varför bekänner du ej? Grimner är mitt namn Även Tride och Teck är jag Ve dig, konung Som förkastat min gunst Du vill icke förtälja vem du är (Jag är Ganglere, jag är Hjalmbere) Men det kväde du talar till mig Håller visdom och makt, trolldom och sejd Det är bortom en enkel man Sagor som ingen annan kan Döljer du vem du är Skall du dväljas och brinna här! Jag är din dom För ett misstag digert Allt du gjort är en skymf Vet nu att Oden är mitt namn! Din egen klinga har blivit din död Ty du icke har delat ditt bröd Du får nu stå till svars för ditt val Och aldrig träda in i gudars sal

Submitted by MetalElf — Apr 26, 2025