Varjagen

Född under kalla stjärnor, långt Bortom nordanvind Där havets fradga bringar kölden ock till väderbiten kind Mig funnes ej att ärva, som husets yngste son Jag bordade ett långskepp som tog mig därifrån Jag sökte efter lyckan i öster, där sidenvägen löpa genom främmande land Jag hörde ofta Gudarnas röster, som ledde mig att leva medelst vapen i min hand Svärdet är min lag Jag följer det och jag Drar mitt sista andetag När jag dör en dag Som en Varjag Jag har sett strider rasa, jag har sett fränder dö Jag har hört skriken utav fasa över blodig snö För silverglans och ära, för längtans starka kraft Bakom den Sköld jag bära, med grepp om yxans skaft Jag gingo fram med väringalidet, där liv var så förgängligt som var man voro hård Mitt namn har jag med jaktdolken skrivit i en träbänk, i en kyrka uti Miklagård Svärdet är min lag Jag följer det och jag Drar mitt sista andetag När jag dör en dag Som en Varjag Det står ett hus av timmer i Holmgård vid en sjö Så ofta jag förnimmer hur hårt det var att ta adjö Jag såg mot soluppgången, och steg ombord på nytt Men plågan har mig fången, jag ångrar tiden som har flytt Åter for jag Östvart med långskepp, en sista gång mot strider långt från dem jag håller av I Öst har jag fått lycka och glädje, och nu skall som det tycks mig, också Östern bli mitt slut och min grav Svärdet är min lag Jag följer det och jag Drar mitt sista andetag När jag dör en dag Som en Varjag

Submitted by Cyberwaste — Apr 26, 2025

Born under fickle northlight Under the heartless stars Where icy ocean foam is cutting Into skin and leaving scars No legacy awaited Not for the restless kind I stepped aboard a longship And left it all behind Eastwards I was looking for choices On the silk road I did travel Over many strange land I often heard the gods' singing voices That steered me towards living Life with weapons in my hand The sword is my command I hold it in my hand Til I take my final stand Dying like a man Like a true Varangian I have seen battle raging I have seen brothers die I have seen blood red snow And I have heard the doomed ones weep and cry For silvershine and glory And for my longing heart Wielding my shield before me I came to play my part I stood my ground in fire and fury As a mercenary within the Varangian guard I carved a rune to vouch for our glory With my dagger in a church bench in Miklagaard The sword is my command I hold it in my hand Til I take my final stand Dying like a man Like a true Varangian There is a house of timber In Holmgaard by a lake I grieve and I remember Leaving my loved ones with heartbreak I gazed in light of morning Towards the rising sun Yet I was caught in mourning For in regret I came undone Once again I boarded the Longship And sailed into the east Whilst contemplating what it gave For I surely have been given good fortune And now on eastern shores II shall be given my demise and my grave The sword is my command I hold it in my hand Til I take my final stand Dying like a man Like a true Varangian

Submitted by SerpentEve — Feb 10, 2026