Avgrundpoetens flamma

Svartkonstens frammaning, i mörkermånadens svarternatt Lindar urkraftens förförelse, runtom det öppna hjärtat Kniv dela hud och blod tappas ur och stiges upp till Nattens ögon I trolldomsförbund världarna, länkas samman Ett med mörker, ett med kölden, ett med marker, ett med döden Ett med kniven, ett med ursinne, ett med tiden, ett med evighet Svartkonstens frammaning, i mörkermånadens svarternatt Lindar urkraftens förförelse, runtom det öppna hjärtat Kniv dela hud och blod tappas ur och stiges upp till Nattens ögon I trolldomsförbund världarna, länkas samman Ett med mörker, ett med kölden, ett med marker, ett med döden Ett med kniven, ett med ursinne, ett med tiden, ett med evighet Ett med mörker, ett med kölden, ett med marker, ett med döden Ett med kniven, ett med ursinne, ett med tiden, ett med evighet

Submitted by Dahmers Fridge — Nov 17, 2025

Skogen fångar den frie och fjäll fria den fängslade Sjöar bära och dränka, himmel drömger och störtar Nattstjärnor talar eller ljudlöst bida, dagssken förbannar djävulskt och välsignar himmelskt Ordet är liv och ord bära avgrundspoetens flamma Blå är skyn och blå är spruckna ådror Röd är blodmånen och rött är flytande blod Gul är solen och gul är sjukdom Svart bär upp baksidan, svart är tomhetens frihet Blå är skyn och blå är spruckna ådror Röd är blodmånen och rött är flytande blod Gul är solen och gul är sjukdom Svart bär upp baksidan, svart är tomhetens frihet

Submitted by Pestilence — Nov 17, 2025

Livet äntras i tårar och, i tårar vi livet lämna Igenkänd svarthet famnar, men ljuset klarnar som aldrig förr Himlahöjden skymmas av, sunnandragande slöjor i grått Allt mista sin färg, allt kommer samman för att splittras Över vitfrosten och ovan svartisen In i grådiset och under färgbågen Förgånget liv och askan spridd på sjöns botten Må skogen glömma att vi har vart här Liv utan själ, liv utan skäl, dödsportarna öppnas och blir den enda väg Liv utan själ, liv utan skäl, dödsportarna öppnas och blir den enda väg Liv utan själ, liv utan skäl, dödsportarna öppnas och blir den enda väg

Submitted by johnmansley — Nov 17, 2025

Ett krig kvar, det härinom, allt liv avtar, det därinom Kärlek förlora, dränkt i stank, visioner tilltar, av utrotat folk Skjut parasiter till Mormon, häng den kristne som synda på nåden Bort med juden som diar Mammon, trå fläskkött ned i muslimen Höj ära till höjden för, syner om slaktat ökenfolk Hell nordiska Djävlar, till er deras blod skall tillfalla Ta liv, ett rus, en insikt, råd över liv och bli gud Kraften i den döendes blod, tillfaller verkaren Ta liv och värme, släck liv och jämre Kliv på de sämre, kväv liv och jämre Ett krig kvar, allt liv avtar, kärlek förlora, visioner tilltar Ta liv, ett rus, en insikt, råd över liv och bli gud Kraften i den döendes blod, tillfaller verkaren Ta liv och värme, släck liv och jämre Kliv på de sämre, kväv liv och jämre

Submitted by SerpentEve — Nov 17, 2025

Det blodet må bära väga tunn vikt mot vad känslan kan omfångas av Då drömmen om tunnelljuset får ett slutligt möte och växa uti totalt vansinne Då ögat får möta det endast syner skådat och uppleva de känslor Som kan uppstå, i verk som kan uppnås Då blodet blåna bort från det röda vi andra gärna älska se blod Och jorden av syre fattigt bliva för liv kräva och liv kväva... alltmer För liv kräva inför eftertid, för liv kväva in i bortomtiden Som kan uppstå av hjärteglöd, som kan uppnås av livsdöd Det blodet må bära väga tunn vikt mot vad känslan kan omfångas av Då drömmen om tunnelljuset får ett slutligt möte och växa uti totalt vansinne Då ögat får möta det endast syner skådat och uppleva de känslor Som kan uppstå, i verk som kan uppnås Då blodet blåna bort från det röda vi andra gärna älska se blod Och jorden av syre fattigt bliva för liv kräva och liv kväva... alltmer För liv kräva inför eftertid, för liv kväva in i bortomtiden Som kan uppstå av hjärteglöd, som kan uppnås av livsdöd För liv kräva inför eftertid, för liv kväva in i bortomtiden Som kan uppstå... För liv kräva inför eftertid, för liv kväva in i bortomtiden Som kan uppstå av hjärteglöd, som kan uppnås av livsdöd För liv kräva inför eftertid, för liv kväva in i bortomtiden Som kan uppstå av hjärteglöd, som kan uppnås av livsdöd För liv kräva inför eftertid, för liv kväva in i bortomtiden Som kan uppstå av hjärteglöd, som kan uppnås av livsdöd För liv kräva inför eftertid, för liv kväva in i bortomtiden Som kan uppstå av hjärteglöd, som kan uppnås av livsdöd

Submitted by Corpse Grinder — Nov 17, 2025

Vi hör Han kallar, då inret svalla Då skogen locka och dagen slockna En krona av eviga ben, kluvna hovar för stegen En prakt given för bävan Vi känn Hon mana, då solståndet dala Då hornen skymtas och korset skymtas Kriga i sömnon, vandra bland öden Verka i lönndom, verka i döden Stilla bortom männskoliv, gå i hjärtats takt Själens egna kliv, själens mörka makt Kriga i sömnon, vandra bland öden Verka i lönndom, verka i döden Stilla bortom männskoliv, gå i hjärtats takt Själens egna kliv, själens mörka makt Kriga i sömnon, vandra bland öden Verka i lönndom, verka i döden Stilla bortom männskoliv, gå i hjärtats takt Själens egna kliv, själens mörka makt Ta Döden ett steg närmre... ta Döden ett steg närmre...

Submitted by Lake of Tears — Nov 17, 2025

Gammeltro ekar ut över de rösen som ännu står Full frid över markerna när allt få ligga dolt och orört Från havet de kom, till jakt de kom Rösen de reste, hövdingar de såg, mot solen de reste högar Mot västansolen skallen mötte, mot östansolen foten vandra Gammal stig leda inåt landet, färska snöspår en handflata stor Känna av köld, jag är död, men avtrycken ej vika, rået leva av min död Ser syner, känner känslor, öga svartna, känseln domna Hör kallet, lekamet lämnat, illusionen förbi Vandrar fortsatt över jordeytan Sökes till liv men älskad av döden, saknar dem som sakna

Submitted by SerpentEve — Nov 17, 2025