Viddernas tolv kapitel
No lyrics have been submitted for this track yet.
I vattnet avspeglas eldens årstid Kylan fångas av vinden Ripfjället står en över om Färd bland sprakande färger Sätter ton på fjällets skugga I väntan på nattsvarta tider Svansar norrskenet obemärkt Skymningstid sätter himlen i brand I Sarek går ej ensamhet Ett skri i horisonten Kastas ned i dalen Upp på tundran och ut i skyn Melankoli i vildmark Fångas upp av det karga Mjuknar i sinne Av vattnets klarhet rensas själen återigen
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Håglösheten ställde sig över livet Tog plats i var mans hjärta och formade sig en tron Klev upp och regerade över allt formbart (över allt vad människan satte främst) I inhuggen vanmakt fortsatte hjärtat ensamt sitt Bankande ovanjord, men från och med sorgedagens Tillkomst tvangs lyckan bindas till en förgäten Stengrav
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Kvällen föll i töcken och vinden gled ner mot dalen Strök bergaväggen tills frosten naglade sig fast Det klev upp en måne även denna afton
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Pådriven köld i sydlig vandring Motbjudande intrång in till var benmärg Som envetet trotsar vindkastens slungande flykt Levnadsafton faller och den förgätne irrar sig bort Tyngd av kroppens skugga, på drift i okänt hav Främmande för himmelens sken Dagen och ljuset väckte misslynne Mörken nätter grep tag och klängde sig fast Vilse under fjällets grunder Från urgrund ett rop av nöd Och levnadsmorgon klarnar
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Förr så lekte vattnets virrvarr, urholkade med ännu klarare och friskare strömmar Gav liv till älvens virvlar och havets suckar Stärkte tall och gran, sträckte ut fjällbjörkens stelfödda senor Uttorkad vare forsen, ett gap så tomt Sista droppen vandrade till en ihärdig rot Gav hopp om överlevnad, men inte åt älvens virvlar Eller havets suckar Förr så lekte vattnets virrvarr
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Solen blickade ned mot vidderna Brann till i glöd och sköt mot höjderna
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Det som hände dem för en tid sen är redan glömt Vem kan minnas en ren sanning en hel livstid? Vad den blinde såg i dödens sken är redan glömt Ingen bläckad nedskrift finnes till synens uppklarning Han som följde efter den andre gick utan ro Vad sådant folk bär i vånda förblir i lönndom Makt och rikedom är den själadödes tro Dess rotverk härskne i lönndom, i lönndom Lekamens namn är förevigt jord men föllo i glömska Begrip er på köttets uppkomst när ni ser åt gravjorda Jordens boning äro stundom men föll i folkets glömska I rastlöshet strävar tomma själar Fjärran från livsordet Det som hände dem för en tid sen åter sker bland vissa Ingen minns väl en ren sanning, en hel livstid? Vad den blinde såg i dödens sken åter syns bland vissa En förseglad nedskrift funnen til synens uppklarning Förseglad från de som ljuger
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Dröj kvar förnuft och visdom, som fjolvintern med dess stränga köld Byt int plats med världens djävlar Som ett svärd bytes mot en bruten sköld Stanna själ här innanför Som själen i helvetet stannar För den man som svurit tre gånger falskt Utan tanken på vart han efteråt hamnar Dröj kvar mitt hjärta dröj kvar Än pulserar blodet genom ditt hålrum Vad livet ger är i änden vad som tas Därefter väntar slutet, ett mysterium Stanna blod här innanför Håll dig varm, döden la sig bredvid En känsla växer, allt verkar brista Mina ögon söker ljuset, håll min syn vid
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
Massiva torn av berg och jord Vakar genom blåblek dimma Skogen mellan dem tungt vilar Landet under dem, i tigande stillhet Tidens skoningslösa händer, river och formar efter eget behag Vad kan då int stå emot om int massiva torn Om int berg och jord? Svarta torn omhuld av tunga moln I denna tid vet endast fågeln i skyn Vart fjälltornen står vart bjässar når Om int solen står nånstans där opp Denna mörka dag Från en era, ingen känner vid den Sköt den opp genom handen av tiden Står stadigt om Handen ovan dagens sken I höjden vilar till stunden globen dalar
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
I fälen av en stor man Av daga satt Han sig Liknelsen av glimmerport i fälens ände Min strävan går däri Var marja stäles glädjen, ifrån längtans hjärtan Ett avsked från jordeliv är ett avsked från smärtan I soluppvaknan bört he rörs, i solnedfall likvis Men i famnen borti köldens fång, i fälens ände Vart liv där stane av Folk lovar med sitt hjärta, folk lovar med sin hand Under solen knyts förtroeliga band Men knuten slits ut och folk vänder sig mot folk En tid av otid antågar, vår glob i uppror står En jord åt eftermälet vårt, ovisshet spår Men i Guds hänrer'n ger he lagt Världen böjd efter dårens tillskaft Vad bändes och vrides härnest När häxmän trälar mot makternas höjd Irrad långt bort Mot stupet av fälens ände
Submitted by NecroGod — Jun 08, 2026
No lyrics have been submitted for this track yet.