Bland aska och sten

(SWE) I vargatimmen, med dig jag gick Ett öde fruset, som din blick Du föll för tidigt, mitt lilla frö Som höstens löv, på isbunden snö Aldrig kan du värma dig i solens tid Aldrig kan du springa i blomsterlid Aldrig kan jag leda dig, till gravens frid (ENG) In the hour of wolves I strode with you A fate as frozen As your eyes blue Not timely did you fall, my little grain Like autumn leaves, on a snowy stain Never will you warm yourself in the suns gloom Never will you run through summer bloom Never can I lead you, through graven doom

Submitted by Infernal Flame — Apr 24, 2025

(SWE) I urskogens land strövar en kvinna så ung berövad av frostvind i höstens morgon Längs älvens kant vid isdimmans fagra lyster En jordafärd hon skall ge till vattnets mörker Hon faller ner av en sorg så tung med sin kärlek i famn Så fager men kall förlorad i nattens timma aldrig mer hon glädjen komma finna En gestalt i natten med lömskhet likt korpens glimt viskar han löften om förlorade barnaskratt Med missmod hon ler emot mörkret som träder i manlig skepnad I glödens kyla hon skall vandra till avgrundens djup. Hon faller ner av en sorg så tung med sin kärlek i famn Så fager men kall förlorad i nattens timma aldrig mer hon glädjen komma finna (ENG) In wildwood lands, strives a woman so young Deprived by frost wind In autumns morning By the edge of the lake By the hoarfrosts fair lustre An earthen journey she’ll take To blackened waters She’s falling down, by a sorrow so grand With her love in her arms So graceful, but cold Lost in the nights hour Never again, bliss she’ll find A figure in the night Insidious as ravens glimpse He whispers a plegde Of the lost childs laughter With despendence she smiles to the dark Who treads in the shape of a man In embers cold, she'll wander Down the chasmic depths She’s falling down, by a sorrow so grand With her love in her arms So graceful but cold Lost in the nights hour Never again, bliss she’ll find

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 24, 2025

(SWE) Över skaren vilse förleds hon i vargaväder med frusen famn Värmen hon än tror ska finna för att av hoppet hon åter kan brinna Ifrån bråddjupet hon hör dem argsinta skrik i vindens sång Av en marelds förledande skimmer dras hon ner En hjärtlös moder och ett hånfullt barn För henne ner till mörkrets land I midvinternatten ett förbund skall ske när hon i bockfotens dans tar hand Ensam står hon i den oändliga avgrundens djup När en rovlysten dimma kryper över myren och likt månens sken finner hon sig vilse i ljuset I skärseldens famn hon skall komma men utav sorg och längtan ondskan hon välkomnar En hjärtlös moder och ett hånfullt barn För henne ner till mörkrets land I midvinternatten ett förbund skall ske när hon i bockfotens dans tar hand (ENG) Over frozen crust, lost, she is led In wolven weather, an icy embrace The warmth she yet hopes to find For by hope, she once more is alighted From the precipice, she hears them Harrowing cries, in the winds song By a fiery rivers, deceiving shimmer She is dragged down A heartless mother, and a scornful child Take her down, to blackened land In mid winter nights, a contract is sealed When the cloven hoof dances, she takes in hand Abandoned, she stands, in the eternal abyss When a ravenous haze, creeps over the mire Like the guise of the moon, she is lost in the luminance To purgatorys embrace, she will come But with sorrow and longing, evil she welcomes A heartless mother, and a scornful child Take her down, to blackened land In mid winter nights, a contract is sealed When the cloven hoof dances, she takes in hand

Submitted by Grave666 — Apr 24, 2025

(SWE) En illvillig man förförisk i natten På graven han dansar i lågornas sken Ett leende likt sveket för den pakt som är gjord I mörkret hon skall födas I mörkret hon skall dö ur passet hon går med utspridda vingar svarta likt synden Blodögd i natten drivs hon av hat I skymningens lust själar hon tar ifrån hennes kalla hjärta ondskan hon för I mörkret hon skall födas I mörkret hon skall dö ur djupet hon går med utspridda vingar svarta likt synden (Eng) An ill-willed man, trecherous by night On the grave he dances, by the standing blaze A smile like the betrayal, for the pact that was sealed In darkness, she is born In darkness, she will die From the passage she rises With scattered wings Black as the sin Blood-eyed in night, she's driven by hate In dusks desire, souls she takes And from her cold heart, evil she brings In darkness, she is born In darkness, she will die From the depths she rises With scattered wings Black as the sin

Submitted by Nargaroth — Apr 24, 2025

(SWE) Jag var korpen, ett fruset hjärtas stöt Då svarta tårar jag ännu göt Nu ser jag dem, där de går Efter sig, lämnar de inga spår Ta mig, res mig upp om ni kan Jag minns ej mer var jag under jorden försvann Bind mig, tror ni att dom och land Kan bryta det förbund jag band? (ENG) I, the raven, a frozen heart beating While blackened tears, I was still weeping Now I see them, where they tread They leave no trace when they're dead Take me, Rise me up if you're abled I don't remember, where in the under I faded Bind me, Do you think a judgement crowned can break, the seal I bound?

Submitted by Infernal Flame — Apr 24, 2025

(SWE) En sviken moder följd av en gryning så röd Hon sökte hoppet men hon fann En ilska så djup som sorgen i hennes själ I sin vrede hon hör ett barnaskrik som vinden för Av tårar likt sten på knä hon faller ensam vid vanvettets kant En hånfull röst om löftet hon gav ekar i mörkrets sken Förbarmat hon ser att i svartkonstens kall hon drivits till ondskans lust Vilsen hon står i lågornas dans hon kan bara se Ett oändligt mörker bland skuggornas skratt som fört henne ner Hopplöst hon tar barnet i famn så fagert men kallt I stunden en klarhet hon ser frånsäger ondskan och ler Med lättnad i elden hon går ej mer hon mörkret skall så I flamman hennes synder ska renas en sorgsen själ utan väg att gå Ensam hon ska vila så kall bland aska och sten (ENG) A betrayed mother, followed, by a dawn so red She sought the hope but she found, a fury so deep Alike is the sorrow, in her soul In her wrath, she hears A childs scream, which follows the wind From tears like stone, on knees she falls Alone, by sanitys brink A mocking voice, speaks pledges she gave It echoes from nocturnal glow, In beseech she glares That the dark arts she spoke Has driven her to spiteful lust Abandoned she stands By the flaming prance She can only see, An eternal darkness, By shadows laughter, Of whom drove her down Hopeless, she reaches Embraces the child So graceful but cold The last hour, lucidity she sees Curses the evil, and smiles With conviction, through fire she'll walk No more her darkness shall sow By fire, her sins shall be purged A sorrowful soul, with no path to tread Forsaken she shall rest So cold, by ashes and stone

Submitted by Lake of Tears — Apr 24, 2025