Längtan

Så föråldrad men ändå ung men samtidigt så lätt så lugn ändå så betyngd bekymrad upprymd besvärad.... Om jag ens orkat hade jag knarkat varje dag med en dum hora eller varför inte mig själv som enda sällskap, missbruk som om det vore mitt enda tidsfördriv sinnessjukt Jag är ingen skådespelare men med självdestruktivitet som grundpelare kan jag inte sluta leka arga leken med en rostig morakniv i en nedsläckt lägenhet kväll efter kväll dit hoppet kommit för att försvinna dit jag försupen kommit för att glömma Varje andetag känns så menlösa Varje ord känns så tomma så meningslösa så dumma Vet du ens vad dedikation innebär? Var tanke drar mig mot min egen förintelse Fan, det verkligen tär Vad hände egentligen igår? Fan, jag minns inte längre... Vad kommer hända sen? Låt mig få slippa detta kroppsliga fängelse en gång för alla låt mig bara få glömma Jag vill ändå inte vakna Kärleken gör mig inte längre något gott så snälla, det är dags att ge efter för vad som kallar jag expanderar, växer bortom denna tomma värld

Submitted by Nargaroth — Apr 26, 2025

Åh ännu en dag ännu ett återfall ännu ett gränsland Men vad vet jag? Var fan är jag? Detta är galningens återkomst en laddad revolver jag behöver inte nämna namn för ni vet vilka ni är åh, jag dräper dig långsamt i min famn detta svarta ljus omfamnar mig Medan jag tar livet av dig

Submitted by Iron_Wraith — Apr 26, 2025

Sista gången du ser mig är när skymningen initierar sitt färgspel så vackert så pulserande, så bländande Ett stundande mörker nattens egna förspel Alltid allvar, alltid lek Det skär in djupt igenom mig en hänsynslös kärlek utan slut den ouppnåeliga värme som vi söker alldeles för ivrigt det sliter oss itu men det vet du Natten sänker sig detta blir dagens slut Innan mörkret tar över är jag redo för strid ett krig – omöjligt att vinna gryningen är kommen med sitt grymma leende skapt av solljus Måste försvinna... Jag säger farväl nu

Submitted by Grave666 — Apr 26, 2025

Jag andas in kall luft andas ut luften expanderar inför mig känner mig försvinna djupt in i mig själv expanderar bortom mina egna gränser in i min eviga förbannelse det eviga tomrummet där jag blivit så kall i sinnet Tankar formas för varje andetag förryckta ideér om existens uppstår det har blivit vardag år för år, tår för tår knäböjd framför altaret öppnas såren döda ryttare rider förbi skuggorna söker vad som finns inuti medan kalla händer greppar tag river i mig, plågar, dödar mig de roper, skriker, kallar på mig Då kan jag inte annat än skratta åt vad de inte kan förstå hur de gör mig till en av de mina

Submitted by Corpse Defiler — Apr 26, 2025

I can not see what to love what to adore All around me seems dead lifeless I need more I seek through you staring into your soul Razorblades to open it up while everyone goes away Let´s pray! I feel rejected I feel destructive and I am forlorn and then I´m gone!

Submitted by Grave666 — Apr 26, 2025

Den sista dagen har kommit! Åh... dina ord fan vad de bränner så vidrigt ni är alla äckliga fittor - låt snön falla och mig försvinna! Håll mig under vatten och ge mig förståelse över denna existens som jag så innerligt avskyr likt denna förbannade jord Hur jag en försöker förstå kan jag inte annat än att blunda Jag fantiserar om... att bli ett med den döda naturen den döda jorden, de döda djuren Bara tanken på mig själv gör mig illamående låt det få sluta så jag kan bli ett med nattens ro försvinna in i drömmarna I den lugna natten känner jag ro jag kan sluta plåga bedöva, döda mig själv låt det för evigt bli kväll Innan hatet som gror inom mig får ny glöd och träder ut genom dig Varför kommer insikten som en svidande känsla varför ska mina ögon betrakta genom förvirrad känsla åh vad jag älskar min egen undergång jag ger efter för galenskap journaldokumentationer det tragiska, det komiska som gror och växer ut genom dig

Submitted by Corpse Grinder — Apr 26, 2025

Jag har gjort mina val jag har sett mina bästa dagar fyllda av samvetskval en tröttsam stagnation en hopplös situation Dåliga vanor utvecklas ur ett svagt sinne permanenta skador i storm född - hur ska det finnas mer energi? Ni har hört mina böner Ni har hört mina ord medan jag blöder Jag har tröttnat på detta skämt som kallas livet vad ska det tjäna till att hålla fast vid intet? Jag jagas av tiden min eviga bödel Låt mig födas på nytt eller aldrig vakna igen Jag älskar dig!

Submitted by Iron_Wraith — Apr 26, 2025

Varför ha framtidstro? Varför ens ha något hopp? Jag klarar inte fler långsamma dagar Jag är ingenting, ingen att ens dömma Låt mig bara sluta känna eller kanske åtminstone glömma om än bara för ett tag! Jag hatar er alla så som ni hatar mig En gång för alla har jag slutat drömma Vaknat upp Snälla låt det sluta.. Vem är jag att ens försöka när det inte finns något hopp jag trevar mig motsträvigt fram, söker förståelse varför älskar jag smärtan? Stanna och förgör mig (snälla jag ber dig) Jag drömmer inte om himmelen mer.... för jag såg den gå under av eld Hemsöks av minnen om hur allting brinner ner drömmer om att återvända låt mig försvinna Allt jag ser nu är bara förvridna miner, ledsna ögon

Submitted by Immortal — Apr 26, 2025

Det har gått flera år åh, jag har kommit så långt samtidigt stått alldeles stilla öppnat alldeles för många sår Jag mår så jävla illa Jag är en sargad förklaring till min egen undergång en förargad skepnad utan verklighetsförankring utan baktankar fylld av bakterier och sjukdomar Det är inte ett problem mer inte ens för mig för jag har gått för långt jag har sjunkit ner djupt in i mig själv vuxit ifrån dig alla jag kallat vän till och med mig själv

Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 26, 2025

The blackest of horizons It's beauty speaking to me Haunting woods of ghastly landscapes This is where I belong Amongst the fog In solitude Night eternal – the reaper is calling Nocturnal thirst – for nothingness Eternal night – finally it's you and me Under the starlite sky Hypnotized by the moon Windy and stormy, the weather engulfs me Energized by it's primal force My sense are cold as ice and I long for eternal solitude The candle shines no more

När alla löften är tomma finns ingen idé med att lyssna Allt jag vill är att ni ger er av - eller åtminstone tystnar Orden måste dö ut en gång för alla Inte en dag går förbi utan att jag fylls av förundran, besvikelse och tvivel Fastlåst i en tvivelaktig begrundan Släckt av det som jag varit Stärkt av det som jag blivit Substanserna har slutat ge verkan Ännu ett skepp har visst sjunkit Välkommen till förlisningen av mitt inre När inte ett enda år kan passera utan det känns som jag dras ner i djupa, vidöppna käftar finns inte längre någon idé med att kämpa emot Dags att ge efter för mitt kall Utanför din kyrka, sökandes efter själar med korset i min hand Ulven i fårakläder Jag gör mig påmind Mina tankar går mot att skada dig blott fragment kvar av mitt forna jag Göra dig så illa, att när ångesten befinner sig sänka dig ute i skogen Tidigt en morgon, bakom nästa gran Natten kommer och du äts - förtärs av mig och naturen

Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025

Jag vill göra slut på mig själv Min kropp värker skakar och stinker Ärrad av åratal av den svartaste dyrkan Mina lungor vädrar sot och sjukdom Själen min är sjunken och öde Förstörd av en evighets missbruk Mitt inre tempel har nu fallit Jag är ingenting, oskadligjord.

Submitted by Lake of Tears — Nov 11, 2025