Sommar

Min blick är riktad mot himmelen dag efter dag medan den svartnar mer och mer för varje andetag jag tar söker jag svar som jag vet inte finns Kan du känna hur det spänner innanför mitt kranium? Det är nära att explodera kväljningarna borde vara fler det är så overkligt Jag känner ingenting jag är nog redan död

Submitted by Warbringer — Apr 26, 2025

Can you remember the last time you could feel this happy without asking yourself "is this even real?" I'm still sure this is all a dream Meaningless hours spent waiting more to come, but it's time to let go The end has never seemed so compelling Before the great collapse everything shall fall with me Today is a nice day for the next eon, a new life I'm speechless yet again Something within these walls is trying to break free another part of what used to surround us another former dead side of me

Submitted by Iron_Wraith — Apr 26, 2025

This track is instrumental.

Is this song not instrumental?

Låt mig välkomna dig in längst in i tomrummet för jag har tröttnat och orkar inte mer En vass kniv i handen så öppna dörren nu du kallar det befängt, men för mig är det allvar det vet du för det hänger i luften Ursäkta, minns du mig? Nej jag skulle inte tro det du känner nog inte igen ett maskerat ansikte tillbaka för vedergällning med vansinniga röda ögon Här slutar det inte i ordklyveri eller utskällningar dödsfall och överfall knivhugg och våldtäkt kidnappningar och tortyr Jag jagar dig efter döden inte ens din själ går säker för jag slutar inte förrän allt ljust är släckt Känn min hängivenhet i detta lugn före stormen varje dag känns så tung så ett stundande självmord är så mycket mer än fantasier tankar och tomma ord i vilka jag inte längre känner igen mig För insikt kräver mer än förståelse intensivt för den otålige givande så länge den enskilde står på sig belönad med ett taktiskt allseende vilket förklarar ett psykotiskt beteende så det är bara att släppa idén ja, det kallas allvar jag förstår inte mening av "förlåtelse" För medan jag gräver grav efter grav funderar jag över om skillnaden ens är så stor mellan spräckta vener och brutna löften?

Submitted by Finntroll — Apr 26, 2025

För att ens kunna andas och stilla mitt inre illamående åtminstone ett tag sluter jag ögonen för en stund - föreställer mig hur Stockholm med dess äckliga förorter börjar brinna och tycker mig nästan se varenda stad falla samman i panik, obehag och eldhav - äntligen kan jag tänka klart fri från fängelset av påhittat tvång Ingen mer betong, när vi tillsammans dansar över bränd jord Ni är nu ni alla de mina, renade av eld befriade, oskuldsfulla på nytt bevarade i det renade intet bortglömda för alltid

Submitted by MetalElf — Apr 26, 2025

Jag har varit här förr men ingenting är sig likt samma dag fast om igen, fångad i inkarvad melankoli - En evig väntan som spelas upp på nytt samma veva, samma skit nedärvd misär, inövad tristess Jag orkar inte ens försöka spy - uppslukad av allt omkring mig Vad jag än försöker ge mig på, kan jag bara hata dig... Så som jag hatar mig själv! Jag skördar kraft för att ens orka ta mig vidare Mina sinnen måste skärpas Mina framtidsutsikter har bleknat men det ser alltid mörkt ut med slutna ögon Skärpta sinnen - vad är det jag hör? Ängslans änglar, deras stämma Ger bort min själ som present några droppar blod, sedan blir allt bra igen medan de griper tag om min axel Äntligen! Innerligt trött på min väntan - för mig långt härifrån! Bort från sorg och evig skam till vår nya värld till vår undergång är jag äntligen glömd nu?

Submitted by Sexy Gargoyle — Apr 26, 2025

Jag drömmer fortfarande om det jag aldrig sett om en tid som aldrig varit Jag känner mig vilsen fastän jag redan vaknat förvirrad, ilsken - känslolös, orkeslös motvilligt dras jag bort på väg mot ingenstans Det börjar att kännas hopplöst Kallt... Jag fryser Kallt... Jag fryser illamående och avsmak blandas med förakt ihop med förtvivlade röster de uttrycker sitt hat mot alla som tror sig följa drömmar eller plikt

Submitted by BloodShrine — Apr 26, 2025