Till fjälls

Skugglika Skapnader dväler i dvalm sin själ Till grymvulna nattens träl, och rundansen går För sagen de bäro syn, sövda av trolldomsord Sprungna från underjord, rundansen går Skugglika Skapnader dväler i dvalm sin själ Till grymvulna nattens träl, och rundansen går För sagen de bäro syn, sövda av trolldomsord Sprungna från underjord, rundansen går

Submitted by SerpentEve — Apr 25, 2025

Själafränder, norden rungar Vapenbröder vid Svea strand Stridskamraters kamprop ljungar För upphöjd kung och fosterland Ett härnadståg svor ed I tätt uppslutna led Till den älda hembygdsprakt Till moder jords omdrömda trakt Från korpgudslärans borg Och norrskenrikets horg Trofasthetens frejd Göts i bröst för strid och fejd Med oblid eldsblick de betraktar Hjältelandets offerbål Den sammansvurna hären vaktar Vattenbrynet med blodormsstål Nu segervissa lag Till taktfast trummas slag Styr stolta Naglfar På vikingsfärd de vreda drar I djärva stormars fång Fylld av tordönsång Av forna gudar krönt De, som ledsjärnan utrönt När fiende fallit, varhelst de än finnes Konungen kallar mannarna till När norden omnämnes, smärta minnes Ty bloddränkta bredsvärd är vårt sigill Ett härnadståg svor ed I tätt uppslutna led Till den älda hembygdsprakt Till moder jords omdrömda trakt Från korpgudslärans borg Och norrskenrikets horg Trofasthetens frejd Göts i bröst för strid och fejd

Submitted by MetalElf — Apr 25, 2025

Utmed brådkalla rännilars fors och fall Yrvädrets svepduk i andaktsfull ton Jökelsnöns smältflod silar liv ur iskristall Med stormfylld ande i vårfärd mot mon Med frihetstrånad och kämpande vid vittringsblock Likt ärbar falk som skrämts på flykt Solen förvandlar nu ytan till ett smyckat lock Snart återstundar den prakt som var förryckt Bäckarnas symfoni Vildmarkens förtrollande stämmor I naturens alla riken, svävar tonsvall spelmanslikt Ett dämpat brus som stammar ur skymningstidens spel En cykel tusenårig, en allmakt som ej ännu svikt Där kärnsund furskog närs av myråns sel Med frihetstrånad och kämpande vid vittringsblock Likt ärbar falk som skrämts på flykt Solen förvandlar nu ytan till ett smyckat lock Snart återstundar den prakt som var förryckt Bäckarnas symfoni Vildmarkens förtrollande stämmor Den giljande forsen porlande fri Hör! Vattenorgelns trollmelodi Med frihetstrånad och kämpande vid vittringsblock Likt ärbar falk som skrämts på flykt Solen förvandlar nu ytan till ett smyckat lock Snart återstundar den prakt som var förryckt Med frihetstrånad och kämpande vid vittringsblock Likt ärbar falk som skrämts på flykt Solen förvandlar nu ytan till ett smyckat lock Snart återstundar den prakt som var förryckt Snart återstundar den prakt som var förryckt

Submitted by Lake of Tears — Apr 25, 2025

Trådgränsens lövsal i brandgul skiftning flammar Hösten uppvaknar att gälda livets lån Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar Neröver ormlikt ringlar sig ån Oh... Oh... Oh... Oh... Tungt jag uppför stråva blint i senskymningsblåsten Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral Nordstormens anderdräkt återföder frosten Där klipporna bildar den mörka tempelsal Till fjälls, till fjälls där storm mig fammar Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar Till fjälls, till fjälls... Till fjälls, till fjälls! Till fjälls, till fjälls där storm mig fammar Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar Till fjälls, till fjälls... Till fjälls, till fjälls! Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder Snösmyckade toppar likt tinnar och torn De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn Oh... Oh... Oh... Oh... Till fjälls, till fjälls där storm mig fammar Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar Till fjälls, till fjälls där storm mig fammar Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar Till fjälls, till fjälls, till fjälls, till fjälls... ...

Submitted by Lake of Tears — Apr 25, 2025

I tidsbegynnelsens rofyllda vagga Det vördnansvärdiga obrutna fjäll Av daggstänk sirad likt en brödraflagga Dansade grenverk över mossvuxen häll Sällhet strålade kring urbergets hjässa Fjärmer ekade dess evighetspsalm Välljudsvågor i den själfyllda mässa Vandlade styrka ur ångest och kvalm Du har fostrat dalgångens nordansöner Du sände trollkraft till hjärtats vrå I offerflammeans sken de skymningsböner Kringrände marken där ditt dömme stå Trollkungens andedrag i ditt innre, tunga Den skuggrika allmakt i segervand frid Ditt skal är hans hans harnesk när åskskyar ljunga Han suttit ditt högsäte i ändlös tid Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran När kristlig beträda din hedna helgedom En högtidlig kampsång från sångarkaran Som bardas för bergets beskyddande gnom Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran När kristlig beträda din hedna helgedom En högtidlig kampsång från sångarkaran Som bardas för bergets beskyddande gnom Urbertget, äldst av troner Du skrudad står i den huldrika dimma Med naken runhäll som konungastol I milda gryningens morgenstrimma Du, äldst av troner i fosterländsk nol Du skrudad står i den huldrika dimma Med naken runhäll som konungastol I milda gryningens morgenstrimma Du, äldst av troner i fosterländsk nol

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 25, 2025

När ulvermånen ånyo står En töckenslöja flätas runt Odens präster Ordkarg ritsång ohednad når Från skogbrynets kanter av modstyrkta gäster Oh... Oh... Mot stjärnprakt höjs nu mjödfyllda stop Sermonimästaren akallar vargens tecken Fadersögat skådar hedninskt dop Gästabudet hålls vi den källfriska bäcken

Submitted by Pestilence — Apr 25, 2025

Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar Stjärten lindad runtom högsta Spetsen, buken spänd och stinn I fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås, Svart och knöglig Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan, Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans Gap en lerig ström Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögen - Stelt han stirrar över dalen ner, Trycker nosen vädrar mot Marken mellan tassarna vars mörka klor Skymta fram ur våt smutsgrå ragg Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken, Fader Jökul själv - han som sträckte stjärten upp Mot polen ramarna mot blockberg och ural, Han som över fjäll och slätter vräkte sig, Krälande och vältrande Han som fyllde hav och sjöar, Rev med klorna rispor i de hårda hällar Gnagde klipporna och pressade Bergen samman med sin tyngd Ham som skövlade och lade öde sagoskogar, Gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bort Allt som levde, blommande och lyste

Submitted by Iron_Wraith — Apr 25, 2025

Oh... En skepnad som vintern kår I nattens stjärnaurora Frostens dotter som fimbulkronan bär Den isblåa huldra tiga Svept i slöjor vinterliga En nysnöns ängel från vitklädd glaciär Över skarbekrönta block i månskensglans... Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans Fjäten skrida fram mot frusen sjö... Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö Oh... Med fridsäll röst hon signar De som under isvind dignar En fordom sång til värn, en själens sköld I nordskogen silvrigt skimmer I hängdrivor vi förnimmer Den hednasköna född ur Jökelköld Likt tornerspel mellan frusna sfärer Gryning ur natt sig tvingar Stjärnevän, den nakna blekhet Seglar på älvevingar Hon åter träder gennom frostportalen När månljus dör för stigen sol Det gnistrande stoft hon strör Leder stigen till hennes drottningsstol Över skarbekrönta block i månskensglans... Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans Fjäten skrida fram mot frusen sjö... Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö Oh... En skepnad som vintern kår I nattens stjärnaurora Frostens dotter som fimbulkronan bär Den isblåa huldra tiga Svept i slöjor vinterliga En nysnöns ängel från vitklädd glaciär

Submitted by NecroGod — Apr 25, 2025

“I friskan storm som kraft mig bringen Om afton jag skådar huginsvingen Ett sändebud som stärker anden Vi samlas skall under fadershanden” Runt hyllingsstenen hålls ett råd av Belästa män, nu frändeskap födas Med eldfängt sinne sitt blod de blandar Kämparna förbrödras I höstlig famn går färden fram Med fackeltåg och fana Kriarandans krafter har Präglat deras levnadsbana Hednahären leds av Vintersorg I dagerns bleke över myrar och berg De tappra hirdmän ifrån nordens borg Med kämaglöden rotad djupt i sin märg, djupt i sin märg De asavigda sträva stint när åskvigg Slå och tordön knalla Från askgrå sky ett budskap Hammarslagen nu befalla Förtörningslusten ävlas uti barm för nya strider Mot dårskapsläran, ty i fimbultrackt Skall råda asatider Hednahären leds av Vintersorg I dagerns bleke över myrar och berg De tappra hirdmän ifrån nordens borg Med kämaglöden rotad djupt i sin märg, djupt i sin märg Hednahären leds av Vintersorg I dagerns bleke över myrar och berg De tappra hirdmän ifrån nordens borg Med kämaglöden rotad djupt i sin märg, djupt i sin märg, djupt i sin märg

Submitted by Lake of Tears — Apr 25, 2025

Nordstjärnan vandrar min dunkelblåa vy Naturen slår på sin harpas strängar Trollelden skär genom bergluft och sky Upplyser talhed och spirande ängar Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ Månskensslöjor gyller sagolika landskap Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ! En ögonfägnad som väcker minnet En tjusarkraft som fjättrar sinnet Morgondimma tågar med dagg i förbund Smyger sakta fram under fäders granar Den frommaste drömsyn vid sikttändarns lund I jordens märg nu källorna manar Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ Månskensslöjor gyller sagolika landskap Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ! Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ Månskensslöjor gyller sagolika landskap Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ! Synvidden blidkade min sorgtyngda håg När jag furstliga fjällvärlden såg Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ Månskensslöjor gyller sagolika landskap Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ! Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ Månskensslöjor gyller sagolika landskap Fångad utav nordens själ, fångad utav nordens själ!

Submitted by Lake of Tears — Apr 25, 2025