Förintelse & Libido
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga<br/> fram i natten, fram längs den svarta slig vars väg leder<br/> mig till depressionens frusna land.<br/> Bakom mina sleg hunga av meningslöshet vissnar allt liv<br/> och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska<br/> länglan som sträver efter dödens hand...<br/> Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta<br/> spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon,<br/> jag har bemött min egen själ.<br/> Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst<br/> fram genom dess dimma, jag hör endast ett ordeka i mitt<br/> sargade sinne, och ordet är farväl...<br/> Förlorad under livets möker, den mörka sidan av sinnet.<br/> Förlorad under livets möker, vars klor krossar mitt hjärta.<br/> Förlorad under livets möker, blott en skugga utan hopp.<br/> Förlorad under livets möker, lylld med enbart smärta...<br/> Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet<br/> jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina.<br/> Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min<br/> kropp och döden log mig i armarna sina...<br/> Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar<br/> som lödde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade<br/> jag dess plåga...<br/> Under en mörk himmel insåg jag att det var liv jag bar<br/> som var lvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag<br/> dess låga...
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag<br/> helt upprymd och förbittras av den tanke,<br/> perversa tanke som genomsyrar hela mitt<br/> tankecentrum. I natten som passerar har jag<br/> återigen insett var jag platsar.<br/> Jag har, som alla, förälskad blivit i det<br/> oskuldsfullade och sårbaraste som finns...<br/> Det sårbaraste som finns...<br/> Fördjupat mig i skönhetens oskuld.<br/> Jag tittar ut genom fönstret och det känns<br/> som om jag inte alls vill andas. Det ligger<br/> bara damm och smuts i min lungor.<br/> Den friska luften tar sig inte in.<br/> Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna<br/> att jag aldrig, aldrig kan bli normal.<br/> <br/> Jorden är Satans hora.<br/> <br/> Jag njuter av det tyngda liv jag lever<br/> och samtidigt är jag säker på att jag långsamt,<br/> långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon<br/> tåras inte längre. Jag minns de gånger som de<br/> gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig.<br/> Kanske ger det ynka lättnad, men den massa<br/> av aska som ingen kan rubba kvarstår - består.<br/> Varför lever jag såhär?<br/> Det är min uppgift att utstå.<br/> <br/> Om jag släcker ett liv, kommer jag få<br/> perspektiv på min existens då?<br/> Satans härolder får mitt hjärta att slå<br/> och där någonstans flackar mästaren skarpa låga.<br/> Där!<br/> <br/> Min stillastående resa fortsätter.<br/> Jorden är Satans hora.<br/> <br/> <br/> Translation: The Earth is Satan's Whore<br/> <br/> To the sound of destruction and sudden death<br/> I sit completely elated and embittered by the thought,<br/> perverted thought that permeates my whole thought-centera.<br/> In the night that passes I once again realize where I belong.<br/> I have, like everyone has, fallen in love with<br/> the most innocent and vulnerable that is.<br/> The most vulnerable that is...<br/> <br/> Deeply entered the beauty of innocence. I'm looking out through<br/> the window and it feels like I don't want to breathe at all.<br/> There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can't get in.<br/> <br/> The most I wonder it feels<br/> like I never, never will be sane in my brain.<br/> The earth is Satan's whore.<br/> <br/> I enjoy the heavy life I'm living and at the same time I'm<br/> certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss.<br/> My eyes are no longer filled with tears.<br/> I remember the times when they were.<br/> Crying has never helped me, maybe it's slightly relieving but the<br/> mass of ashes that none can budge still remains - exists.<br/> <br/> Why do I live like this? It's my duty to endure.<br/> If I end someone's life will I then get perspective on my existence?<br/> The Heralds of Satan makes my heart beat and<br/> there somewhere flickers the sharp flame of the master.<br/> <br/> There!<br/> My static journey continues.<br/> <br/> The earth is Satan's whore.
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Your withered idol<br/> Glorified through greed<br/> By the weak and idle<br/> Propagating Zion's Breed<br/> <br/> Hark, hear the drums<br/> That are pounding for your doom<br/> With the passion and fury<br/> Of will and dreams, ambitions ground to dust<br/> <br/> Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky<br/> Our own crusade of retribution smites<br/> The rulers and the ruled<br/> <br/> Thus their corrupted lullabye<br/> Did catch a tint of death<br/> In Babels tower, on every hour<br/> Our troops are marching out<br/> And in the same tongue we hail our new saviour<br/> "Hail!"<br/> <br/> Their rulers, they know nothing else<br/> Than scaring flocks of sheep<br/> And he, the one who rules them all<br/> Can only groan and weep<br/> <br/> For his throne of clouds and his pearly gates<br/> Raise him far and high above<br/> But his children rage, unified by hate<br/> What will save his sacred neck now? Love?<br/> <br/> Hark, hear the screams of Jehova as he burns<br/> On the pyre of vengeance and dreams and will<br/> Ambitions, hate and lust<br/> <br/> Jesus is dead, God, we're coming for you!<br/> <br/> <br/> /Melkor
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
No lyrics have been submitted for this track yet.
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. <br/> Horor som vi skall döda för Satan... <br/> Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! <br/> Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd <br/> när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. <br/> De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. <br/> Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. <br/> Skogen är dunkel och våt av regn. <br/> Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna <br/> som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. <br/> Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. <br/> Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr. vad nu!? <br/> Ett horbarn ropar efter sin gud! <br/> Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. <br/> Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken <br/> och händerna runt hennes panna <br/> så sänder jag henne till helvetet - skocken av horor gråter till vår belåtenhet. <br/> Vandringen fortskrider. <br/> Jag hör att vi inte längre är ensamma - <br/> råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... <br/> En tid har gått - vi är framme. <br/> Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna - dock är de vid liv. <br/> Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta.
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
No lyrics have been submitted for this track yet.
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd.<br/> Min dystra hjärta blöder av sorg och hat.<br/> <br/> Jag söker svaret på en bitter gåta.<br/> Blind har jag blivit i mörkret.<br/> <br/> Jag känner min väg.<br/> <br/> Mitt hem är här, i den oändliga skog.<br/> Hem...<br/> <br/> Jag kan inte minnas hur jag kommit hit.<br/> Att jag är i trygghet vet jag, men döende.<br/> Naken i en tystnad.<br/> Naken i en glömska.<br/> <br/> Kölden har tärt sönder det som var min kropp.<br/> Jag går över det som var människan.<br/> Här har det funnits liv.<br/> Jag känner lugn.<br/> <br/> Är detta en vision? Svaret på...<br/> <br/> Jag förnimmer en stark närvaro runt mig.<br/> Hatet blir till intet när jag famnas.<br/> Känslor, allt under ett täcke av frost.<br/> Minnen, allt försvinner med isande vindar.<br/> <br/> Efter ett långsamt vandrande i en evighet<br/> så avtar allt som jag kallat hopp.<br/> Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig.<br/> <br/> Jag dras med ofattbar kraft rakt<br/> upp i Universum.<br/> <br/> Jag känner stryka, jag känner sanningen.<br/> <br/> Jag är ett med den eviga natten.<br/> <br/> <br/> Translation: The Eternal Night<br/> <br/> I am in a forest so dark and unknown<br/> my depressed heart bleeds<br/> from sorrow and hatred<br/> I am searching for the answer of a bitter mystery.<br/> I have become blind in darkness,<br/> I feel my path<br/> <br/> My home is here in the unending forest<br/> Home...<br/> <br/> I can't remember how I got here.<br/> I know I'm safe but dying.<br/> Naked in silence, naked in oblivion.<br/> <br/> The coldness has torn apart<br/> that which was my body.<br/> <br/> I walk upon the rest of humanity.<br/> Here there was life. I feel calm.<br/> IS this a vision? The answer to...<br/> <br/> I sense a strong presence around me.<br/> Hate turns into nothing when I'm embraced.<br/> Feelings, all under a layer of frost.<br/> Memories, all is gone with freezing winds.<br/> <br/> After having wandered slowly for<br/> an eternity vanishes everything I called hope.<br/> <br/> I think I hear what must be the night<br/> whispering to me.<br/> I'm pulled with an unimaginable force<br/> straight into the universe.<br/> <br/> I feel strength,<br/> I feel the truth,<br/> I am one with the eternal night.
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnetJag var tyngd av något, minns ej av vad<br/> Fast jag var så bitter så kände jag vällust<br/> Jag gick ut för att andas av höstluften<br/> Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett<br/> Ensam, ingen sorg, bara nedstämd<br/> Ensam, inget hat, bara sviken<br/> I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis<br/> I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen<br/> Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv?<br/> Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något<br/> En människa? Här och nu?!<br/> Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så<br/> skymtade jag en flicka<br/> Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!"<br/> Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor<br/> Det var någonting jag längtade efter<br/> Jag tog ytterligare ett steg emot henne<br/> Hennes ögon, kropp och läppar<br/> Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen<br/> fram till henne<br/> Jag tog henne i min famn<br/> Kall som en sten, hon utbrast:"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne,<br/> Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!"<br/> Jag såg föraktfullt på henne<br/> Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring<br/> med hopp om en sån här situation?<br/> Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad<br/> Vad var det egentligen jag hade väntat på?<br/> Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes<br/> veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt<br/> Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen<br/> Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut<br/> Hon ropade efter hjälp<br/> Den hjälp som var obefintlig!<br/> Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals<br/> Jag drog ut på hennes död<br/> Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med<br/> till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min!<br/> Fast det här var det enda sättet att övervinna<br/> hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med<br/> styva bröstvårtor och svullna läppar<br/> Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande<br/> händer placerade jag hennes kropp,<br/> den vackraste jag sett, i gropen<br/> Och innan jag täckte henne med jord<br/> så kysste jag hennes kalla läppar<br/> och torkade bort tårarna från hennes kinder... <br/> Vid kedjan av kommande år......<br/> Vid kedjan av kommande år...... <br/> Vid kedjan av kommande år
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Se hur de hungrande barnens blod flyter<br/> Ja, världen kan faktiskt de vacker ut<br/> Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker<br/> När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp<br/> Och när de förtärt sig själva så råder frid<br/> Tag då ett djupt andetag och vila...vila...<br/> Månen skiner inte, stjärnor lyser inte<br/> Det enda ljuset som finns är skenet från<br/> de brinnande kyrkogårdarna (I'm at war against women) och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinnen, sargade babylonska sköten... blöder, i all frustration, kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkänlighet: våldtäkt)<br/> En väldigt vacker tavla som tog så lång tid<br/> Så många år att färdigställa...<br/> Det kostade människan mycket - och allt var det värt<br/> Det enda nödvändiga konstverket i vår historia<br/> Och den behöver ingen signatur för vi har alla<br/> bidragit till dess perfekta fulländnad.<br/> Allt detta kan tänkas ha varit förgäves<br/> Men detta har alltid varit väntat.<br/> Ingen hade någon själ<br/> Alla raderas i likgiltighet...
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Tomma blickar som ej ser <br/> Blanka sinnen - liknöjt dumma <br/> Folk som bara finns, ej mer <br/> I apati de står helt stumma <br/> Under en himmel av stål färgad grå <br/> Grotesk och abnorm - extrem och enorm <br/> En kollektiv död för att paradis nå <br/> Själsligt självmord för Sions Stjärna <br/> Och Moses står likt en gargoyl <br/> och skådar ett folk som han hjälpt (att förslava) <br/> Med svek och med list gav han glömskans asyl <br/> Och sakta men säkert ett trälfolk framavla <br/> Dumheten spirade friskt från sitt frö <br/> i Davids hus, o Hosianna <br/> Korset och stjärnan, de hjälper oss dö <br/> Ex terra, deus excelsi - ej stanna! <br/> Så torn av betong och kyrkor av glas <br/> står tomma och skäms ej för lögnen de var <br/> Och sexuddens folk av Abrahams ras <br/> de skrattar och fröjdas i eviga dar <br/> En behornad gud i det dunkla och kalla <br/> sörjer en mänsklighets nedgång och fall <br/> Och Lögnens Fader, av sjukdom och galla <br/> hånskrattar rått från sin himmelska hall
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus somv i tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta, människan skall dödas, blod täcker marken. Jag ejakulerar.
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Jag (det handlar om mig) är så förbannat less. Less på alla de överpopulerade fittor,<br/> de överbefolkade bögar som i sprudlande övertag bevandrar, nedfläckar var plats på denna nu vanhelgade jord.<br/> Hur jag än grubblar, hur jag än försöker finna någon halt av sanning<br/> eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord) över detta så är jag lika undrandes - Hatandes.<br/> När jag ser mig omkring så bränner hatet mig, det hat som glött inom mig sedan begynnelsen,<br/> som på senare år fått ny sumpluft som ger ytterlig styrka till glöden.<br/> För var sekund som jag hatar så dör min självbevarelse succesivt.<br/> Jag retas av tanken varför dessa banala, livsbejakande antiväsen faktiskt överlever.<br/> De borde inte leva.<br/> Vid närmare eftertanke så har varken jag, de eller du en rimlig orsak till fortsatt liv.<br/> När jag vaknat upp hastigt ur en dröm är det ibland som om jag vår imbecilla jord;<br/> Missfoster Tellus från tomhetens universum och varit helt känslolös och oberörd in för den.<br/> Varför föddes jag?! Vem födde mig?! Föddes jag för att få den insikt jag har nu?!<br/> Långsam förintelse - stabil, vag, plågsam. Världens undergång skulle inte ljuda högre än en nål som faller till golvet.<br/> Mänskligheten är skrattretande, underlägsen, kuvad och översköljd med spyor, avföring och ofruktbar säd<br/> Det ända jag bidrar med är mina tankar, varsågod!<br/> Du är ingenting, ditt liv har levts miljarder, miljarder gånger och lika oförmäkt har du tynat ur tiden.
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026
Vi beskådar vintern genom känsla<br/> och beskådar smärtan utan gräns.<br/> <br/> Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker.<br/> Arktisk makt genom särskild försyn.<br/> Vi stärks i vemodets omfamning<br/> och sörjer vår förlust.<br/> Ondskan stormar himmelens prakt:<br/> ett exodus av lögnens tro.<br/> <br/> Bortom ordning och sanning ligger intet<br/> ty uppfattningen om intet är att alltet dör.<br/> Det troliga inträffar.<br/> Tveksamheten skrattar, hånar, förundras.<br/> <br/> Bland gran och ris rider en skepnad<br/> Bland snö och dis skymtas hans svepnad<br/> Han letar sin grav bland natten kalla<br/> Han möter sitt öde utan att falla<br/> <br/> <br/> Translation: Beyond the Doubtful<br/> <br/> We watch the winter through feeling<br/> and watch the pain without boundary<br/> We experience the suffering<br/> from within which torns and caresses<br/> Arctic might by particular providence<br/> We are strengthened by the embrace of sadness<br/> and lament our loss<br/> Evilness storms the glory of heaven<br/> <br/> An exodus of the faith of lie<br/> Beyond order and truth lies nothing<br/> For the perception of nothing<br/> is that the universe dies<br/> The probable occurs. Doubt laughs,<br/> mocks, wonders<br/> <br/> Among spruce and twigs rides a figure<br/> Among snow and haze his guise can be glimpsed<br/> He searches his grave in the cold nights<br/> He faces his destiny without falling
Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026