Hamptjärn

Ett sommarregn har dragit förbi<br/> Det doftar fräscht och droppar från lövverken<br/> Solstrålar bryter genom sprickande moln<br/> och får stubbar och stammar att skina gyllene<br/> <br/> Hon tar ett andetag och de första stegen<br/> in under lövkronorna, som omfamnar henne<br/> Som att hon återvänt hem<br/> <br/> Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler <br/> för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs<br/> Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt<br/> Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre <br/> och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är<br/> Solen har gått i moln - det blir svalare<br/> Hennes armar får knottror och hon ryser<br/> Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik<br/> <br/> Vad var det?<br/> <br/> Hon stannar upp och ser sig omkring<br/> Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag<br/> Hon hör det igen!<br/> Hon går försiktigt fram med letande ögon<br/> <br/> Hon är iakttagen av någonting som känner och <br/> avskyr hennes närvaro<br/> <br/> De sitter obekymrat med öl och vänskap vid <br/> utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda <br/> vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter <br/> av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång <br/> och härlig vandring.<br/> <br/> Kamraterna påbörjar sin färd nedåt<br/> I den smått oländiga terrängen där den<br/> Hala mossan och stockarna sviker fotfästet<br/> Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör<br/> dem ej. De sjunger på "You That May Whither"<br/> Stämningen känns alltmer tryckt<br/> En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta<br/> vegetationen och skrämmer de tu<br/> I tystnaden som följer skymtar de en gestalt<br/> mellan träden

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck,<br/> ovetandes i mig. Jag vakade vid människans<br/> vagga - skyddade er med mina armar.<br/> Redan i lindorna började ni gräva er faders<br/> grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde<br/> ni dådet. Men här härskar jag än.<br/> Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur<br/> rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom<br/> och svält. Tungt har jag andats genom sekel<br/> efter sekel av er spridning. Belönat stundom<br/> med sol och regn, straffat stundom med<br/> snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn,<br/> skall en förrådd fader smeka sina barn en<br/> sista gång. Jag är den mantel av natt som<br/> ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag<br/> slutligen tänker sänka över er alla."

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids.<br/> Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig<br/> över henne. Marken bubblar till lervälling under<br/> hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes <br/> vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål.<br/> Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden.<br/> Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart<br/> och med omänskliga drag - förvridna omöjliga<br/> ansikten, ben och armar i främmande vinklar.<br/> Med klor och tänder och fyra lysande ögon som<br/> iakttagit henne förrut. Hon springer.<br/> Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen.<br/> Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar<br/> plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom<br/> muren av granar som omgärdat henne.<br/> Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den<br/> steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark.<br/> Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm.<br/> Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon<br/> och var doft är som ett stickande, jäst kadaver<br/> En viskning - ett skrik!<br/> En trädrot - ett lik!

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

No lyrics have been submitted for this track yet.

Allt tycks snurra och med krampaktiga händer<br/> håller sig flickan kvar i rot och i ris.<br/> Flickan hänger - faran syns i hennes ansikte<br/> när det fasta blir sankmark. När fyra ögon möts<br/> i bestämda blickar så rusar de fram.<br/> Kvistar bryts och tiden står still.<br/> Fyra ögon blir fyra händer som hjälper en skör gestalt<br/> upp ur dyn. Söt - så söt den flickan är.<br/> Håret är vått och hänger över ansiktet.<br/> Läpparna är lila och svullna - lerig i ansiktet.<br/> Tårar som rinner...<br/> När skepnaderna ilar upp mot krönet - trevande genom<br/> iskall dimma så att tjälen fattar tag i dem. Frosten<br/> kröner all natur - i nyfrusen atmosfär, det vita luften<br/> genomsyra. I ett blickfång blir tårar till pärlor.<br/> Singlande flingor lägger sig som flak av snö<br/> över kyld hjässa. Denna onaturliga vinter breder ut<br/> sig som en hämndlysten Thule på sörkusten.<br/> Hagel faller, pölar fryser

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Över krönet det tornar sig. Förvridet, murket trä.<br/> Kölden tränger in sig i träden och allt är obehagligt.<br/> stilla. En monolit av inversion. Mörkt ljus och dimensioner.<br/> Tidiga minnen spelas upp för vår inre syn och förskräcker<br/> oss. Denna förvridna trästruktur utövar en bizarr magnetism<br/> och drar tre förlorade själar närmare en gapande, rutten<br/> avgrund.Vi går bestämt vidare genom den makabra<br/> terrängen och i pölar av is tycker vi oss se bekanta<br/> ansikten tona fram. Varje steg vi tar mot korruptionens<br/> epicentrum så ökar insikten. Var dag vi levt blev ett steg<br/> till. Ett skyffeltag i förr så bördig mylla infekterad nu av den<br/> sjukdom vi bär. Ont föder ont. Denna förvridna grav är vår egen.<br/> Flickan går före oss en bit. Vi ropar på henne men ingen reaktion.<br/> Mörkret blir än tätare och en bitande vind drar genom våra<br/> sårade själar. Snön yr och flickan hörs nynna samtidigt som<br/> hon upplyses av någonting. Vi ser på varandra och vår<br/> massa blir långsamt upplöst - svagt genomskinlig.<br/> Den tjugofjärde av den sista månaden hittade två själar hem.<br/> En stilla natt där midnatt råder över det tomrum de lämnade.<br/> En sliten klänning, fastfrusen i marken och små fotspår är<br/> vad flickan lämnade efter sig.<br/> Men om du ser en flackande låga som lockar dig in i<br/> skogens sköte från en väg i I20 - följ inte efter.<br/> Med ett tungt mörker och en tärande kyla välkomnar<br/> Hamptjärn sina söner hem.

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar<br/> och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse.<br/> Som ångande, masochistiska monument är vi över<br/> en förlorad nations maskulinitet.<br/> <br/> Sommar, du sköna, frigör männens aromer!<br/> Lös upp oss i atomer!<br/> Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman!<br/> Och alkotryck man fann!<br/> <br/> Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand.<br/> För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand.<br/> Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som<br/> om ingen judendom ens fanns.<br/> En tant kisar leende och jag nickar.<br/> <br/> Sommar, du gröna, frigör naturens märg!<br/> Värm vårt blod och märg!<br/> Sommar, lätta på vår avsky!<br/> Och måla vår grå världsbild grann!<br/> <br/> Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn<br/> som leker och skrattar en bit bort.<br/> Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan<br/> i en jätteslurk. Ah!<br/> Lukten av en osande grill, ett blommande träd och<br/> nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både <br/> nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av<br/> perfektion.<br/> I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor<br/> under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin<br/> nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg.

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Darkness opens in winter landscapes of death.<br/> Here is Satan and coldness is truth.<br/> The infinite blackness is complete.<br/> I can't see a thing, yet I know all is left but dead.<br/> Years ago the sun was shining and giving birth<br/> to life. Animals, humans and nature is now cold.<br/> Frozen, never to be living again.<br/> <br/> Painful existance - evilness and hatred.<br/> Snow, kilometers of coldest, dark snow.<br/> Satan, Leviathan, Belial, Baphomet!<br/> The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate.<br/> <br/> Alone in the darkest ever darkness.<br/> Making rituals of primitive end. Spitting blood in<br/> the snow. Bleeding on ice. Drawing a pentagram<br/> of tears and semen. The lord of lords awaken with<br/> a wrathful scream. He will now take me to the fiery<br/> realms of chaos.<br/> Demonized by demons of hell I ride the winds of<br/> apocalyptic war. Reborn and casting spells on<br/> frozen, burnt and ever perished earth.<br/> <br/> Painful existance - evilness and hatred.<br/> Snow, kilometers of coldest, dark snow.<br/> Satan, Leviathan, Belial, Baphomet!<br/> The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate.<br/> <br/> The ones of the light are since long slaughtered<br/> and no enemy stands in our way.<br/> The earth is a cold stone without life and I;<br/> I reign in Hell!

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Hello my dear friends - people of the world <br/> Those who are small and those who are tall <br/> Did we make you laugh? Did we make you cry? <br/> Did we pass you by with the bat of an eye? <br/> <br/> In any case and every sense we hope we moved your mind! <br/> For good or bad, be glad or sad, we will respond in kind! <br/> <br/> For this World of Interest <br/> Is a Womb of Impudence <br/> But the Woods of Infinity <br/> Will Lead you to Divinity <br/> <br/> So, tell me, dear friends, people of the world <br/> You who are small and you who are tall <br/> Have you lost your heart? Do you feel unwhole? <br/> Did you drop your soul in a gaping hole? <br/> In either way, I hate to say, you’ve lost the means to love <br/> And without that your hate falls flat like dry leaves from above <br/> <br/> For in this World of Interest <br/> There are Warriors of Innocense <br/> Watering our Ignorance <br/> Wasting our Impotence <br/> There are Woods of Infinity <br/> Leading to Divinity <br/> <br/> Farewell, my dear friends, people of the world <br/> Those who mock and those in shock <br/> Did we make you care? Did your heartstrings tear?

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

No lyrics have been submitted for this track yet.