Hejdå

No lyrics have been submitted for this track yet.

När sammabitna anleten piskas nyktra<br/> i Novembermorgonens intensiva snöblåst<br/> <br/> Nä dina fotspår i snön täcks och<br/> försvinner på några enstaka sekunder<br/> <br/> När du känner dig svimfärdig med fötter<br/> som isblock och stelfrusna fingrar<br/> <br/> När det knäpper i träden och allt liv<br/> frusit till bleka, vita statyer<br/> <br/> Då är det vinter<br/> Vinter...<br/> <br/> Det är kolsvart, kompakt vinternatt<br/> Så mäktigt och gigantiskt<br/> Jag ser upp i det kalla,<br/> rena nattvidundret och jag känner<br/> en märklig stolthet<br/> Det är ingenting som stör eller irriterar mig<br/> Inte en människa, ingen trafik<br/> Ingen stress<br/> Vinter, jag välkomnar dig<br/> Var krigare av nordiskt blod behöver dig<br/> Du är hälsad och hyllad<br/> Skogen är omsvept av snö<br/> Så kall och ren<br/> Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla<br/> Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig<br/> <br/> Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut<br/> Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren<br/> starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön<br/> Längre och längre in tills man av alkoholen<br/> känner sig utmattad och glödande varm för att<br/> sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in<br/> <br/> Vinter...

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny<br/> Frida, Amanda, Mia, Klara<br/> Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter<br/> <br/> We are together and we all feel fine<br/> United as a family<br/> <br/> Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin<br/> Nina, Alva, Pernilla, Rebecca<br/> <br/> Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er!<br/> Miljoner hormoner. Inga proportioner<br/> Bara definitioner<br/> <br/> We are together and we all feel fine<br/> United as a family<br/> <br/> Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt<br/> Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara...<br/> Det är så mörkt nu och kallt<br/> <br/> Hanna, Linda, Emelie, Judith<br/> <br/> Och då som jag stod där bland varma och levande minnen<br/> och betraktar höstlövens skira dalande ner till den<br/> murknande markens säkra kretsloppsförmultnande<br/> så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen<br/> Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp<br/> Bländande...<br/> Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...)<br/> <br/> Han sträcker ut handen och ler<br/> men jag spottar honom i ansiktet<br/> Mitt saliv är svart och klumpigt<br/> Därefter faller jag ner till jorden<br/> Det svindlar för ögonen<br/> Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna<br/> Rutnande kropper<br/> Stanken är fruktansvärd<br/> Men jag lever...<br/> <br/> We are together and we all feel fine<br/> United as a family<br/> Together we all feel fine

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande <br/> syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som <br/> syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att<br/> våldta en psyktiskt svag flicka och sen under <br/> grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar <br/> tvinga henne att föda mina gullungar.<br/> Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. <br/> Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet.<br/> En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska <br/> människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande <br/> nonsenstrams.<br/> <br/> Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, <br/> konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens <br/> oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. <br/> Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish.<br/> Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. <br/> Rinner ner och gör strupen levande.<br/> Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen.<br/> Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den <br/> definitiva klarhetens pyramidgångar.<br/> <br/> Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se <br/> mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte <br/> ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt <br/> fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller <br/> hur den kommer att luta när jag skjutsas in i <br/> krematorieugens eld.<br/> <br/> Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag <br/> innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, <br/> skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och <br/> hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. <br/> <br/> Evigt oförstådd. <br/> <br/> Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, <br/> personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. <br/> Ett fall i en folder i en journal. <br/> Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej!<br/> <br/> Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör <br/> inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. <br/> Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det <br/> humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra<br/> mig till en accepterad person, det förtvinar av <br/> orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. <br/> Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter <br/> ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. <br/> Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har <br/> att säga dig är gratulationer till din plats på <br/> jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag <br/> låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. <br/> Och hade en ny möjlighet...

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Dina klor sjunker djupare<br/> Djupare i mitt inflammerade sinne<br/> I den ständiga kampen<br/> Som lämnar allt rent förött<br/> Luvenis<br/> Hur kan jag vinna<br/> då dag och natt slits tu av begär<br/> i dett ruttna träsk som du lämnar<br/> då du själen förtär<br/> <br/> Jag piskar dig<br/> Slår dig<br/> Skriker ut mitt hat<br/> Skriker ut min längtan<br/> Är det kärlek att lida så?<br/> <br/> Du förtjänar samma lidande...<br/> som du utsätter mig för<br/> Men ditt namn bör vara<br/> Legion<br/> Jag drunknar i ditt kött<br/> <br/> Varje slag tusen åter<br/> men varje blick obesvarad<br/> En dag kommer du att titta på mig<br/> med skräckblandad tjusning<br/> lysande ur dina vemodigt döda ögon

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Jag vandrar genom skogens mörker<br/> Kylan biter i min själ<br/> Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri<br/> Om pest och undergång<br/> Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen<br/> Främmande skepnader visar sig och mörka moln<br/> Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i<br/> Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som<br/> Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner<br/> Av evigt hat<br/> Den här natten kommer jag att minnas i all evighet<br/> I midvinternattens kyla...<br/> Jag känner mig som född på nytt<br/> Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat<br/> Den här natten kommer jag att minnas i all evighet<br/> I midvinternattens kyla<br/> Snön ligger tät framför mig och morbida varelser<br/> Skymtas på himlavalvets molniga skapelse<br/> Det är nattens dolda mystik av en förgången tid<br/> En natt som man önskar vore för evigt<br/> Nattens dominerande mörker som tar död på solens<br/> Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker<br/> <br/> I midvinternattens kyla<br/> Blåser vindar av sorg och vemod<br/> <br/> I midvinternattens kyla<br/> Blåser vindar av sorg och vemod<br/> <br/> Jag vandrar genom nattens mörker<br/> Kylan biter i min själ<br/> Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om<br/> Pest och undergång<br/> Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen<br/> Främmande skepnader visar sig och mörka<br/> Moln samlas ovanför mig<br/> Skuggor vägleder mig in i evighetens<br/> Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Ett fagert land med stolthet och anor<br/> Vars välde var stort - berg och sjöar och skog<br/> Med rakryggat folk under blågula fanor<br/> Länge sen nu sen den stoltheten dog<br/> <br/> Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år<br/> I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår<br/> I hycklarnas tecken - i sexuddens sken<br/> <br/> Med extrem oerhördhet<br/> Två rysligt kalla inviter<br/> <br/> Du är snart inte levande<br/> Du var vid liv - nu död<br/> <br/> Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp<br/> <br/> Farligaste, impulsivaste hämndlystnad<br/> Effektivaste, smartaste vedergällning<br/> <br/> Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis<br/> <br/> Jag vill vara något totalt<br/> <br/> Jag är en händelse som sårar<br/> <br/> Rodnandes - jag örfilar skedet<br/> <br/> Jag är något monumentalt<br/> <br/> Jag var en punkt i något...<br/> <br/> Skrattandes!<br/> Han blöder fortfarande...

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Candles burning, glasses are chilled and soon she'll be by<br/> Hope and pray she'll say that she's willing to give us another try<br/> And if all those plans I made don't melt the lady's heart,<br/> I'll put on the old 45's<br/> <br/> And maybe the old songs<br/> Will bring back the old times<br/> Maybe the old lines<br/> Will sound new<br/> <br/> Maybe she'll lay her head on my shoulder<br/> Maybe old feelings will come through<br/> Maybe we'll start to cry and wonder why we ever walked away<br/> Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay<br/> <br/> It's been too long since I've seen her face light up when I come home<br/> It's been too many hours I've wasted staring at the phone<br/> Sweet old songs I'm counting on you to bring her back to me<br/> I'm tired of listening alone<br/> <br/> And maybe the old songs<br/> Will bring back the old times<br/> Maybe the old lines<br/> Will sound new<br/> <br/> Maybe she'll lay her head on my shoulder<br/> Maybe old feelings will come through<br/> Maybe we'll start to cry and wonder why we ever walked away<br/> Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026

Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig<br/> Vi har känt varandra i en halv evighet<br/> På mer än ett sätt så älskar jag dig<br/> Jag behöver dig och vill inte vara utan dig<br/> Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att<br/> NEJ!<br/> <br/> Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt<br/> sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den<br/> Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp<br/> på mig. Din förlust... av mig<br/> Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes,<br/> skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett<br/> känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet<br/> där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet...<br/> så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och<br/> gärningen skall ske.<br/> <br/> (Tidigare)<br/> <br/> Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting<br/> mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen<br/> <br/> (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek<br/> och misantropi som unga)<br/> <br/> Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag<br/> taget kostade en avlägsen människas liv<br/> Du står metern framför mig och väntar på att mitt<br/> Urvattnade ansikte med mun skall börja tala<br/> Det är sekunder innan jag överfaller dig<br/> och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa<br/> kniveggen<br/> Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott<br/> Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar<br/> Samael "Til we meet again"<br/> I mina hörlurar och jag vet att du kommer<br/> Förlåta och förstå när vi möts igen.

Submitted by Iron_Wraith — Jun 06, 2026