Irrbloss

När Måne begynner sin färd över himlen Dimma och molnstråk skymmer hans sikt Den lövklädda mossmarken dämper din galdsång I nattmörkrets våld vi lämnade äro Då stiga de upp under lavar och moss Ett myller av väsen från trollvärldens sal Runt kala trädstammar smygo de kring Illvilligt viskande gruvliga visor Lås nu din dörr om du håller dig kär Stäng varje fönster, var tyst där du är Ty när timman är slagen och dagen förbi Vi lämnar vår värld åt de andra däri Irrbloss tändes i myrar och kärr De spöklika söker din vilsna själ För fastnad på mossen du kämpande sjunka Och när kvällningen falla du tända ditt bloss Bland stockar och stenar skogenstrollen lura Längs stigarnas singrande barrtäckta band De bergtagna sinnen som trollsalen skådat De aldrig i hemmet sen finna sitt lugn Nej, ingen är trygg i höstmörkrets natt Så stanna i sugans skyddande vrä För när frosten kläder de nakna träden Ja, då begynner trollfolkens natt

Submitted by MetalElf — Apr 23, 2025

En skogman så bold över myrarna ströva Mot skogshjärtat högt över kärrmarkens mo En plats han söker som ångest bedöva Där han kan finna sin bergtagna ro Vid irrblockets fot han sig satte att vila När höstskymningsdansen i skyn tar sin gång Mot väst synes röken från masugn och mila Hör, granskogens mylla små röster frigör Manar och lockar mot trollbergets topp Ur underjords dunkel en viskning så skör Med dimhöljda skrudar de stiga nu opp Han väckes till liv utav visor som ömt Runt själen hans väver sitt snärjande fång De småväxta väsen som hällberget gömt Tager hans hand uti vargnatten lång På hastig färd där malmfrosar rann Längs vitterstråk gömda med skogsrå i hand Man aldrig igen honom återfann Ty till döden han vila i gygrornas land

Submitted by Corpse Defiler — Apr 23, 2025

Mot bard eller skaldefader Vis man gör inget hån Ovis man lever vidare i skam Eller inte alls Bot mot ont, runor är Men kan även ont skapa Gudars makt ligger häri Okunnig man skola straffas "Runor skall du finna, rätt uttydda stavar, mycket stora stavar, mycket sarka stavar, som skaldefadern skar och gudamakter grovo och de rådandes herre ristade."

Submitted by johnmansley — Apr 23, 2025

I mörker tyst och dunkelt stilla Väntar de som ej fått ro Under pigsols vita öga Vakar de på ödslig mo I aftersundens timma sittandes invid Sovrumshärdens gyllne eld En saga ond och mörk förtäljs Om de som uti myren bo När nattens mantel svart sig sänker Över granbergskogens sus Vaknar de i torvrik mark Och tänder sina bleka ljus För vedergällnings skull de söka Efter banemannens själ Ett grönt och spöklikt skimmer speglas Trolskt i myrmarksforens brus De mystika ljus över kärrvatten skina Mareldsskimmer dansa på gungfly och moss Med en dyster suck de plötsligt förtvina För var kväll de tänder sina sorgfyllda bloss Varje natt för evigt bida De sin tid i väntan lång I fjärran man kan höra Mylings röst i dyster klangosång Om du vid stockeld vila Följ ej dessa drömska trolldomsbloss De snärja dig och själen din Är evigt fast i deras fång

Submitted by Immortal — Apr 23, 2025

Frá Því langliðinn aldir Enn lifir Þau Minningarnar Tokas Ok vestanferðnar hans Broðr Nafnir I vestanviking Æva ekki nár heimaströndi Nafni risti sein disi Aftir toka brudur si Steininn risi Nafnir Ok hann risti runar Því Æsirinn bœnheyrðusk hánum; Steininn skal álegr standa Leyf hánum álengr standa Leyf hánum eigi sveima Æsirinn bœnheyrðusk hánum; Steininn skal álegr standa Nafni risti sein disi Aftir toka brudur si Han uarÞ uistr tuÞr Hvárt veitið Þér meirr -- hvat?

Submitted by Dahmers Fridge — Apr 23, 2025

Flammende röd i solens sken allena synes flyga Av Hugins ätt mot offersten sin vördnad tyst betyga Ett öga svart nu skådar ner mot skymningsmörka grenar Bergeryggens häll det ser när skuggorna förenar Kraxande hest i aftonljus han vänder in i nattens famn I nordanvindens tysta sus mot varm och säker hemmahamn Längs älvens strand i österled svarta vingar sakta slog På svala brisar uppåt red över Norrlands mörka skog Näckaspel och gygers kall förglöms i frostklädd skymningstid När dimma sveper gran och tall och nattens makt tar vid Oktobermånens trolska ljus beslöjar ödslig rullensstrand Och skänker lugn till bäckars brus i höstfärgade Norrland Solen sig sänkt bak fjällens höjd och kvällningen har inträtt Älvadrottning dansar nöjd på äng som vita dimmor klätt Mot systra horisonter glimrar nattens dunkla stjärnesfär Där månens öga stilla skimrar över trädens knotiga här Norrskenstungor flammar uppå himlavalvets svarta djup Skådas magiskt över stålgrå bergatoppars bråda stup Ännu höres korpens vingar eka tyst i skog och myr Där forsens stämmor stilla klingar innan månskensdimman flyr

Submitted by Pestilence — Apr 23, 2025

Storhetens tid för staden i syd Hjärtat av nordländska södern Köpmännens stad och handelns mitt Rikedom och blomstrande välstånd Skatter från fjärran länder Vittnar om långa resor Hantverk från norr och söder Uppåkras storhetstid Storslagna fester runt långborden Glada i sinnet av honungens dryck Konungar och deras söner Samlas vid Uppåkras gille Asarnas makt vakar över byn Stolthet och styrka hos den enögdes folk Slätternas herrar i korpens tecken Minnet av Uppåkra lever ännu Skatter från fjärran länder Vittnar om långa resor Hantverk från norr och söder Uppåkras storhetstid

Submitted by MetalElf — Apr 23, 2025

På himlen vandrar en engsam sol Kantad av rök och brandgult skimmer I väster hon sjunker men ljuset består På flodstranden människor samlats Kvinnor och män med sorgen i blick För att sända sin kung på hans sista resa En härskare stolt i livet han varit En kämpe med ord och med stålet i hand I skymningens glitter drakskeppet flammar På dyster och sorgsen ritt över våg Ja, hon seglar så stolt emot horisonten Mot solskivans sista slämtande ljus Med ett segel av eld nu stormannen far Mot vila i skymningens land Ja, ett segel av eld sänder kungen mot Asgård Platsen för heder och hjältarnas land

Submitted by Warbringer — Apr 23, 2025