Kvällningsvindar över Nordrönt Land

Åstad vi dra, mot nya länder Över hav och över mark På march vi är, vi svärden svinga På erövringståg vi far På haven vi segla Över midgårds mörka vatten Under natthimlens kappa I stjärnors glans drakskeppen stäva Hemåt vi vända Med trälar och guld Hem till jarlens land I nordens rike När mjödet flödar Och vildsvinet steks Vi festar plundringens seger Då skeppen kommer I hemmahamn Våra söner hyllar vår återkomst (repeat chorus)

Submitted by Immortal — Apr 23, 2025

När solen sig sakta nedåt sänker Och vindens viskning sakta vänder Bäcken med liv och lust då stänker Genom dystra barrskogs - länder Alver samlas för att beskåda Solvagnens återtåg När natten faller friden råda Och de stjärnorna åter såg Kvällning över trolska landskap Rödfärgande nedgående sol Skogens tysta mörker dämpas När natten faller in Över glödande vacker sommaräng I lövsal grön och glimrande frisk Där rådjur vila uppå gräsklädd säng Smeker kvällningsbrisen frisk (repeat chorus) Milda dimmor spela över Berghedens lugna prakt Den rastlösa själar söver I dystermörka trädens trakt (repeat chorus)

Submitted by Lake of Tears — Apr 23, 2025

Se I dimklätt grepp nu natten sluter En smekande hand om skogens sång En viskning i vinden, en fjätter för sinnet En skugglik skepnad i månklätt ljus Heden nu täckt av röd månes liv Över ljungklädd ås det sig sakta sveper Mot himlen i dimman grenar sträcker Skelettlik fur och trollbunden gran Se en låglandsmark Av forsens spel kluven På stillsam färd mot dalsjöns spegel Jublande virvlande lekande lätt Nu bäckens viskning Sig sträcker iväg I skogens ring finns nattens is En sorgsen mo i vinterduk svept En sorgsen mo I vinterduk svept I disets skugga en vers kan höras En skuldtyngd strof från dödsfylld myr Se älvor i vålnadslika skepnader viska Med änglars skratt de försvinner bort Likt isklädd tår nu frosten faller En sorgefylld gråtande kind Över bergens topp i dimmans tid Västanvind viskar det är hennes natt I lugnet vid krönet ett ögonblicks tid Mitt rastlösa sinne får frid

Submitted by VladTheImpaler666 — Apr 23, 2025

Ett bistert vinterlands vita dräkt Fångad i solens inträdes tid Kristallik is döljer älv och sjö I skuggklädda dalars djupa skål En gyllene skiva över berg sig höjer I glittrande ljus den stiger upp När ett ljusnande dis över snön sig sänker Där gryningsfärger över himlen fly En väv av rosenguld när dagen gry När vintermolnen skingras Och månen sakta bleknar Då solen över skogen skymtas I gryningstiden sttjärnan vaka När älvadansen avtar Och dimman sakta lättnar När morgonen är nära kommen I gryningstiden skuggor leka Snödräkt kläder trädens skelett Där de sträcka sig högt emot skyn Bland rinnande vatten och mossklädd sten Vinde viskar bland åsklädda hedar Ett stilla lugn råder i höga fjälls land (repeat chorus) Mörker! Frusna grenar döljer sig under snön Dimmor! Suddigt vita, sjö och himmel sammanbinder Månsken! Sakta bleknar Ej mycket som nu återstår Ljuset! Ökar stadigt Gryningstiden kommen är (repeat chorus)

Submitted by Infernal Flame — Apr 23, 2025

Nattens vandrare Månens skald En profet i natten I nattens ljumma mörker I månens varma ljus Han vandrar över heden Förbi båd hem och hus Hos firmamentets stjärnor Han söker sina svar Trots ingenting han finner Han troget stannar kvar Nattens frände Skogens furste Stilla vandrar (repeat chorus)

Över isklädd vak och mörka skogar Under vita toppar av gran och tall Genom bäckarnas virrvarr av tysta strömmar Hörs vinterskuggans klagande kall Under fullmånens lysande öga Där korparna stillsamt cirklar i skyn Avlägsen är ännu gryningens timma Som långsamt närmar sig skogens bryn En hägring av ljusspel och svävande skuggor En föreställning på andlig nivå Där skogens alla varelser sjunga Och urskogen tystlåtet ser på Naturen som så stolt visar upp Sin varmaste nordliga skrud Och skogen ger vika för nattens Och urskogens bländande brud Där älvorna dansa om natten I skogsmörkrets täta dimma Där vargarna sorgset yla I nattens och mörkrets timma Där norrskenet sakta och ljudlöst drar fram Skingrar sig snöfylld dimma Ty ljusskenets vackra skepnad Har inträtt i nattens timma Nu fröjdas skogens varelser Som samlats för att iaktta Detta färggranna nordliga ljusspel Men snart är allt förbi Och mörkret kommer åter

Submitted by Celtic Frost — Apr 23, 2025

Över bäckars dimklädda stränder Där lavklädda stenar stillsamt glimmar Viskar vindarna stilla framåt I vinterdimmans vita trådar Vinterns makt om skogen sluter Sakta vaggas in i dvala Som om alla andars makt är borta In i Kung Bores land vi sluts Vita snötussar faller I dunkelmörkrets krest Ulvar kallar Mot dold månes ljus Känn frosten i luften bita Se iskristaller himlen spegla Hedar står som frusna hav Klädda i skogsöars dystra prakt Hör vargens yl i skymningstid Sorgesamt hälsande bister natt Se vinterlandet sin skönhet visa när solen höjt sin gryningskropp I tystlåten vildmarks vita vidd Vid fjällsköns frusna vatten Gyllene sol i horisonten Sjunker i frostklätt hav Ulvar kallar Mot upphöjd månes ljus Känn frosten i luften bita Se iskristaller himlen spegla Driv med vinden Genom dimmors stråk Följ älven På färd genom fjäll Känn frosten i luften bita Se iskristaller himlen spegla

Frid i landet jag finner min själ i forsen flödar Vindens svaga sus om havet minner Den nedgående solen fjällen glödar Snövit topp i sommarsol glimmar Ensam ulv över heden strövar Fallets vattenslöja min syn dimmar Och barmhärtigt mina sinnen dövar Förlust i tanke, ensam jag går I skogens och bergens hjärta I detta land ljuva känslor förslår Fördriver all mänsklig smärta Ödemark, mitt hjärta fröjdas Nordmark, fors utan band Ödemark, Midnattsolen förnöjas Nordmark, sinnesfridens land Bäckfårans vitblå band försvinner Över ljunghed, genom myr Dimmor sina vackra nät spinner Nordmark för mig så dyr Rullande lanskap nedan möktigt berg Smaragdgröna kullar drar Skogen mig omsluter, värmer in i märg Vinden mellan träden far (repeat bridge & chorus)

Submitted by Immortal — Apr 23, 2025

Den bleka månens skära skådar älvadans I vinternatts prakt, där änglalika skepnader vaggas till ro Över glimrande snö som kyla bådar som i trans Av forsars förtrollande makt över frostlupen mo Lockande stämmor manar skogen till dans Viskande sånger som sävligt trollbinder dödligas hjärtan Ljuder genom skogar, över hedar i stjärnglans Innan solen sin dager sprider och natten förrann

Submitted by Nargaroth — Apr 23, 2025